Luriga Lyran har tema \”titlar med verb\” i veckans trio. Och mitt gamla besserwisserhjärta blir ännu gladare när hon dessutom skriver att vi får plocka fram grammatikböckerna. Hurra! Vad är väl bättre än en rejäl dos språknörderi med litterär ram såhär i veckans början.
Mitt första boktips är Vilhelm Moberg, Rid i natt! (imperativ). Om civilkurage och vad som är rätt respektive bekvämt. Bonden Svedje är den ende i byn som står upp mot en förtryckande landsfogde och jagas därför ut i skogen som fredlös. Hemma i byn fegar de andra ur och stoppar skamligen en budkavle istället för att skicka den vidare och följa dess bud. Lite Ronja Rövardotter men mer allvarlig och politisk. Läs den (imperativ)!
Det andra tipset blir Doris Lessings debutroman, Gräset sjunger (presens). Eller för att vara mer exakt: originaltiteln The grass is singing är i det som kallas \”continuous/progressive present\”, det vill säga presens som sätts ihop av verbet \”vara\” + presens particip. Den som klarar sig förbi titeln hamnar mitt i en ganska sorglig berättelse om en vit kvinna på landsbygden i Sydafrika. Hon försöker navigera bland de olika maktstrukturer som begränsar hennes liv, framför allt genom att själv utöva makt mot dem som står under henne i hierarkin.
Och slutligen, Alain Mabanckou, Demain, j\’aurai vingt ans (futur simple) eller på svenska Imorgon fyller jag tjugo år. Originaltiteln är mycket elegantare tack vare franskans mer exakta verbformer! Resten av boken är också stilig på ett enkelt men mångtydigt sätt. Om en pojke som växer upp i Brazzaville bland hycklande, vidskepliga och oberäkneliga vuxna.
Litterärt ofog 