Årets feministiska fullträff?

Vissa böcker är så smäckfulla med klyftiga citat och tänkvärda meningar att jag nästan får för mig att plocka fram överstrykningspennan. Bara nästan – jag tycker inte om att skriva i böcker.

Finna sig av Agnes Lidbeck är en sådan bok. Den är väldigt intressant. Och träffsäker på ett smärtsamt sätt. En mycket grym bild av vår samtid.
Huvudpersonen Anna överanalyserar allt. Hon är en typisk framgångsrik medelklasskvinna i Stockholm, lagar rätt sorts mat, bär rätt slags kläder och inreder sitt hem på precis rätt sätt. Hon har ett enormt behov av att bli sedd och åtrådd, till och med som nyförlöst går hon i sjukhuskorridorerna och undrar om de nyblivna papporna som sitter där skulle vilja ha henne.
Allt i Annas liv, inklusive man och barn, är rekvisita som hon använder för att framstå på bästa sätt. Som mamma, som åtråvärd kvinna, som osjälvisk vårdare och omhändertagare. Hon drömmer om att lämna sin tråkige man (\”Anna kan inte vara tråkig, alltså måste Jens vara tråkig. Anna kan inte älska en tråkig man, alltså kan hon inte älska Jens.\”) och inleder en relation med en man med högre social status. Han blir sjuk i obotlig cancer och Anna fastnar i fällan som hans vårdare i livets slutskede. Vilket slöseri, tänker hon när hon tar hand om den sjuke mannen, så synd att ingen ser mig vara så god.
Anna är en underbart komplex karaktär, hon är ett resultat av samhällets (och kvinnornas) krav på kvinnor och hon lever sitt liv inom de snäva ramar som hon? eller patriarkatet? har satt upp som begränsningar för henne som \”riktig kvinna\”. Det är både rolig, hemsk och frustrerande läsning.
En riktigt bra debutroman. En feministisk knock-out. En text som får mig ännu mer nöjd med valet av det barnfria, femininitetsvägrande livet.