Tematrio: HBTQ-läsning

Lyran har varit på Värmlandspride och håller därför HBTQ-tema i veckans trio. Men det får nog allt bli fyra titlar, annars går det ju inte ihop…

H: Edward Louis, Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Sorgliga uppväxtskildringar med komma-ut-tema trodde en kanske skulle höra till det förflutna. Tyvärr inte. Den som är född i fel område eller i fel slags samhälle har det fortfarande eländigt tufft, som Edward Louis beskriver i sin gripande debutroman.

B: Alice Walker, Purpurfärgen. En feministklassiker! En ung svart flicka säljs som slav/hustru (har ju ofta i historien gått på ett ut) men hon finner en väg och en kärleksrelation som räddar hennes liv. Det slutar med byxor.

T: Mehmet Murat Somers härligt rafflande deckarserie börjar med Profetmorden. En fantastiskt sexig nattklubbsdrottning i Istanbul tvingas rycka in när polisen vägrar försöka lösa morden på prostituerade transkvinnor. En mycket oväntad miljö för en deckare – jag älskar det.

Q: Maggie Nelson, Argonauterna är udda läsning: en självbiografi om Nelsons förhållande med en person av flytande könstillhörighet. Kanske inte den mest välskrivna biografin någonsin, men väldigt intressant att behöva utmana sin egen hjärna genom att tänka icke-binärt.

Massor med mer HBTQ-tema hittar du också här. Trevlig läsning och Happy Pride!

Awesome bokklubb: återkomsten

Mitt år i Sverige går mot sitt slut och det är dags att börja förbereda flytten tillbaka till Bryssel.

Det har jag gjort i den här ordningen:
1. Fixat jobb,
2. Återanmält mig till två bokklubbar,
3. Börjat leta bostad.
Det gäller att ha prioriteringarna i rätt ordning.
Med tre veckor kvar till flyttdatum har jag redan smygstartat i den europeiska bokklubben, most awesome reading circle, som läste Édouard Louis uppmärksammade och självbiografiska En finir avec Eddy Bellegueule (i svensk översättning under titeln Göra sig kvitt Eddy Bellegueule).

Kanske inte så originellt, men väl berättat, särskilt för en författare som inte ens fyllt tjugofem. Det handlar om den unge homosexuelle Eddy som växer upp i en mycket fattig del av norra Frankrike. Ett arbetarklassområde (nu: arbetslöshetsområde) med förskräckliga machoattityder, svår ohälsa, svallande rasism och synnerligen låg tolerans för allt avvikande. Eddy får stryk, massor av stryk. Det är lite väl mycket skildring av just våldet, kan jag tycka. Det som är intressant i boken är istället Eddys egen inre upplevelse. Hur han förklarar för sig själv vad som händer och varför, och hur han resonerar kring hur svårt det trots allt är att ta sig ur den här typen av hemmiljö. För till slut står det ju klart, han kan inte bli kvar. Han kan inte anpassa sig, kommer aldrig klara att leva upp till den lokala mansnormen.
Vi glömmer så lätt att dessa parallellsamhällen fortfarande finns i Europa. De finns här i Sverige också. Det gäller att se till att det finns vägar ut för de ungdomar som vill ta chansen att förändra sina livsvillkor.