Om migranters sårbarhet och om en illgrön kostym

Alain Mabanckou är en intressant författare med rötterna i Republiken Kongo (alltså Kongo-Brazzaville, inte Kongo-Kinshasa). Jag läste Tais-toi et meurs, på svenska \”Tig och dö\” och gillade den.

Julien kommer till Frankrike från Republiken Kongo med hjälp av falska papper. Redan där är han alltså i klorna på den nästan-svåger som hjälpt honom och som han är i skuld till och som har sett till att han aldrig kan gå till polisen. Han tas upp i det halvkriminella gäng av kongolesiska migranter som försöker ta sig fram i Paris. De lever i en blandning av stor fattigdom och stor rikedom – männen överst i maktpyramiden har stora sedelbuntar och fina märkeskläder medan de nyanlända mer eller mindre lever som slavar i det lilla samhället inom samhället.

Julien upptäcker snart att han bara är en bricka i ett större spel. Den illgröna kostym han har fått av chefen visar sig vara något mer än bara ett snyggt modeplagg. Men de är alla i en sårbar situation där individen inte har råd att svika gruppen – så hur stora uppoffringar kan en man då förväntas göra? Julien brottas med frågan om han ska spela med i spelet eller om han ska stå upp för sig själv.

En snyggt sammanvävd berättelse, en intressant inblick i en komplex värld och ett fint personporträtt.

Tematrio: pojkar

Lyran har i jämställdhetens namn också en tematrio om böcker om pojkar. Här skulle en förstås kunna drämma till med Flugornas herre men jag tror ändå att det får bli tre lite mer långväga författare.

Alain Mabanckou har skrivit en fantastisk uppväxtskildring om livet i ganska fattiga Republiken Kongo – med vidskepliga föräldrar och ett barns hela utsatthet. Romanen heter Imorgon fyller jag tjugo och är särskilt underbar i franskt original för den som ids försöka.

Flyga drake av Khaled Hosseini täcker in så många aspekter av att vara pojke i Afghanistan – pojkars vänskap, rivalitet, homoerotiskt laddade skamkänslor och förstås det horribla i att växa upp och leva i en så osäker del av världen.

Homoerotik blir det också i Abdellah Taïas fina kortroman Ett arabiskt vemod som liksom Flyga drake har en nyckelscen med en våldtäkt men som sedan utvecklar sig åt helt andra håll. Om en pojke som växer upp och finner sin identitet bortom de strikta mansrollerna i åttiotalets Marocko. Poetiskt språk utan att verka tungt eller konstlat, väldigt lättläst och med stort framåtdriv. Kuriosa: Rikard Wolff har översatt en annan av Taïas texter och låtit Lisa Ekdahl tonsätta den, så pass vackert skriver han nämligen.

Tematrio: Titlar med verb

Luriga Lyran har tema \”titlar med verb\” i veckans trio. Och mitt gamla besserwisserhjärta blir ännu gladare när hon dessutom skriver att vi får plocka fram grammatikböckerna. Hurra! Vad är väl bättre än en rejäl dos språknörderi med litterär ram såhär i veckans början.

Mitt första boktips är Vilhelm Moberg, Rid i natt! (imperativ). Om civilkurage och vad som är rätt respektive bekvämt. Bonden Svedje är den ende i byn som står upp mot en förtryckande landsfogde och jagas därför ut i skogen som fredlös. Hemma i byn fegar de andra ur och stoppar skamligen en budkavle istället för att skicka den vidare och följa dess bud. Lite Ronja Rövardotter men mer allvarlig och politisk. Läs den (imperativ)!

Det andra tipset blir Doris Lessings debutroman, Gräset sjunger (presens). Eller för att vara mer exakt: originaltiteln The grass is singing är i det som kallas \”continuous/progressive present\”, det vill säga presens som sätts ihop av verbet \”vara\” + presens particip. Den som klarar sig förbi titeln hamnar mitt i en ganska sorglig berättelse om en vit kvinna på landsbygden i Sydafrika. Hon försöker navigera bland de olika maktstrukturer som begränsar hennes liv, framför allt genom att själv utöva makt mot dem som står under henne i hierarkin.

Och slutligen, Alain Mabanckou, Demain, j\’aurai vingt ans (futur simple) eller på svenska Imorgon fyller jag tjugo år. Originaltiteln är mycket elegantare tack vare franskans mer exakta verbformer! Resten av boken är också stilig på ett enkelt men mångtydigt sätt. Om en pojke som växer upp i Brazzaville bland hycklande, vidskepliga och oberäkneliga vuxna.

Ett piggsvins memoarer

Tidigare i år upptäckte jag den kongolesiske författaren Alain Mabanckou och underbara romanen Imorgon fyller jag tjugo. Nu har jag just läst ut en annan bok av Mabanckou: Ett piggsvins memoarer.

Ett piggsvin berättar sitt livs historia för ett baobabträd. Han är inget vanligt piggsvin utan ett magiskt djur, en slags skyddsande eller följeslagare till en ung man. Tillsammans har de sett till att ta hämnd på alla som varit elaka mot mannen… Och på en hel del andra också.

Det handlar om maktmissbruk och vidskepelse. Vad händer i ett samhälle där den som inte passar in kan anklagas för svart magi? Och vad händer med den som har tillgång till häxkonst och som missbrukar den, till slut i dumdristigt övermod?

Jag gillade inte den här boken lika mycket som Imorgon fyller jag tjugo. Kanske var det sättet den är skriven på (ingen enda punkt eller stor bokstav, jobbigt), kanske det övernaturliga temat, men Piggsvinet och jag klickade helt enkelt inte.

Afrika: Imorgon fyller jag tjugo

Jag har läst Alain Mabanckou  Imorgon fyller jag tjugo. Och har bara gott att säga! Skicklig författare, exakt tonträff i språket, färgsprakande och fängslande berättelse! Stor humor, stort hjärta och kolsvarta undertoner som filtreras snyggt och stilsäkert genom det naiva barnberättarperspektivet och tioåringens enkla, raka språk.

Det handlar om tioårige Michel i 70-talets Pointe Noire, Republiken Kongo. Han filosoferar kring världspolitiken som silar in genom radion och som gör pappa så upprörd, funderar hur man bäst imponerar på grannflickan Caroline och oroar sig över att mamma är ledsen för att det inte blir några syskon.

Genom barnets berättarjag kan Mabanckou på ett slugt sätt ironisera över vuxenvärldens sorger, intriger och hycklande. Till exempel om morbror René, den stormrike direktören som predikar marxism, som roffat åt sig all familjens egendom och som varje år ger Michel en plastspade i julklapp \”för att inspirera honom att vilja jobba i det ädla jordbruket\”. Medan de egna barnen får radiostyrda bilar, kassettspelare och andra stora dyra paket.

Dråplig, pricksäker och en fröjd att läsa. Men också bitvis hemsk och sorglig. Som när föräldrarna tar dåliga råd av en lokal häxdoktor som pekar ut Michel som skyldig till deras barnlöshet. Mabanckou spelar över hela tonregistret utan att någonsin skriva läsaren på näsan. En strålande läsupplevelse.

Detta blir min bok för Afrika i Feministbrudens världsboksutmaning.

Sommarläsning

Feministbruden och Bokdamen har båda taggat mig på senaste bokbloggskedjebrevet – roligt! Här följer mina svar:
1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?
Till exempel Agnes von Krusenstjernas serie om frökn von Pahlen, nu när jag ÄNTLIGEN fått fatt i första boken. På läslistan finns också Elin Wägner, Pennskaftet, Sylvia Plath, The bell jar, Sofi Oksanen, När duvorna försvann och Julie Otsuka, When the emperor was divine.
2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?
Jag har en bok om Belgiens historia stående som en kanske skulle plöja medan en fortfarande bor här i landet.
3. Var är bästa stället att läsa i sommar?
Idealiskt: på en klippa vid havet, i lugn och ro. Sol och måsskrin.
4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?
I soffan med ena ögat på vad valpen för tillfället försöker hitta på för ofog. Regn och brus från grannens tv genom väggen.
5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Jag är ju väldigt förtjust i Oksanen…
6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?
Imorgon fyller jag tjugo av Alain Mabanckou. Vilken författare!
7. Strand eller hängmatta?
Vid havet, men hellre klippa än strand.
8. Deckare eller roman?
Roman, eller kanske en kattdeckare av Rita Mae Brown.
9. Favoritgenre?
Nej. Ja. Vet inte.
10. Tagga 3 andra!
Det verkar som om de flesta andra bloggar jag följer redan varit taggade, men jag försöker skicka vidare till Annas bokprat, Bokmoster och min nya hjälte Mrs Calloway. Kull, ni är!