Min ungerska vän/ex-kollega/PT gav mig en bok: Embers av Sandor Maraí.
En gammal man i ett ödsligt slott får ett brev: någon från det förflutna är på väg för att besöka honom. Han förbereder sig noga inför den känsloladdade träffen. Den är hans chans att äntligen få veta sanningen om något som hände för fyrtio år sedan och som har styrt hans liv sedan dess. De två före detta vännerna samtalar under en kväll – fast egentligen är det den gamle generalen som talar, besökaren sitter mest tyst och lyssnar.
Det är en intensiv skildring, till stor del i form av en monolog. Mycket att läsa mellan raderna och mycket som förblir outsagt ända till slutet. Starkt, renskalat och stilfullt. Läsvärt.