I min läslista för 2012 är det ett författarnamn som sticker ut: Rita Mae Brown. Jag läste inte mindre än fyra titlar av henne förra året. Dels klassiska skildringen av att växa upp som lesbisk på landsbygden i amerikanska södern, Rubyfruit Jungle, dels tre av Browns kattdeckare.
Du läste rätt: kattdeckare.
De handlar om en postkontorsföreståndare i en amerikansk småstad. Hon har en katt och en hund. Det sker stora mängder märkliga mord i trakten, tänk TV-seriens Midsomer eller Agatha Christies St Mary Mead. Folk dör som flugor! Postkontorsföreståndaren ger sig naturligtvis på att lösa morden. Parallellt, och skickligare, gör hennes katt och hund detsamma.
Är de välskrivna? Nej!
Är det skickligt konstruerade och logiska intriger? Nej!
Är det målande och intressanta personporträtt? Nej!
Men det är en katt som är deckare.
Det är märkligt, jag tycker inte ens själv att det är strålande läsning. Ändå har jag snöat in på dem. Det är lättlästa böcker och de är snygga att ha i hyllan. Kattens och hundens dialoger är bitvis geniala. Medförfattaren Sneaky Pie Brown, Rita Maes katt, skriver roliga förord.
Jag undrar om Brown själv är riktigt nöjd med den här bokserien eller om hon fortsatte skriva för att det blev en försäljningsframgång. Och vad är det med de gulliga, lättlästa trivselserierna som gör att man inte slutar köpa varje ny titel, fast man vet att de inte kommer vara lika briljanta som den allra första boken i serien?
Det är samma sak med Alexander McCall Smiths underbara Damernas detektivbyrå. Serien stampar numera på i samma trivsamma men ganska repetitiva fotspår. Men de är snygga i hyllan, lättsam underhållning och varje gång det kommer en ny titel köper jag den mer eller mindre per automatik.
Och det är precis samma sak med Naomi Noviks fantasyserie om Temeraire. Den första boken om den superintelligenta och mycket charmiga draken Temeraire var bland det bästa jag läste det året. Jag älskade den. Och resten av serien är vansinnigt snygg… och lättläst… och varje ny titel i serien är sämre än den förra.
Jag tror att det är som med vissa favoritböcker som man läser om och om igen – t.ex. Sagan om ringen – författaren har skapat en trevlig värld som man gillar att besöka. Efter ett par böcker eller omläsningar känns det hemtamt och bekant. Det spelar inte så stor roll att det varken finns en bra story eller några litterära värden – det är en trygg plats att bege sig till.
Så, ja – jag har beställt ytterligare ett par kattdeckare via Amazon. Jag kommer skaffa den nyaste boken om Mma Ramotswe när den dyker upp i engelska bokshoppen. Och i min kalender finns en påminnelse inlagd om när Noviks senaste Crucible of Gold kommer i pocket.
Litterärt ofog 