The most awesome reading circle läste Jon McGregor, Reservoir 13. En liten bok med mycket innehåll.
En liten by, någonstans i norra England – ett traditionstyngt gruvdistrikt med får, kolonilotter och en sista kvarlevande byslaktare (konkursfärdig på grund av det nya stora snabbköpet). På nyårsafton försvinner en turist – en trettonårig flicka. Trots ihärdigt letande, skallgång över heden och en enorm polisinsats förblir hon försvunnen. Åren går och eftersom fallet aldrig avslutas blir det ett öppet sår som byn får fortsätta leva med, fast att de inte ens kände flickan.
Det är jätteintressant! Och så väldigt snyggt skrivet. Ett flöde med korta meningar, blandat högt och lågt. Man följer år efter år i byn, samma rutiner som återkommer (julpantomimen i kyrkan, det årliga brunnspyntet, svalorna bygger bon, fåren klipps, rävungarna kommer ut ur grytet…). Vi får lära känna flera personer i byn och hur deras relationer utvecklas över tid. Det mesta berättas bara mellan raderna, det är minimalistiskt och kortfattat men McGregor lyckas säga så väldigt mycket med de få ord han väljer.
Det är också jättefrustrerande! För boken handlar om hur jobbigt det är när ett samhälle inte får svar och inte får avslut på ett gemensamt trauma. Vilket betyder att spekulationerna fortsätter och alla förblir möjliga misstänkta, även 13 år efter flickans försvinnande.
Och hur snart efter händelsen får de börja vara glada, fira och ha byfester igen utan att det är opassande?
Mycket läsvärt och en utmärkt bokklubbsbok, som skriven för att diskuteras över ett glas vin.
Litterärt ofog 