För det mesta läser jag ut böcker när jag väl har börjat på dem. Men Kedjan av Adrian McKinty börjar något så ofantligt fånigt och osannolikt att jag inte orkade igenom mer än 10%.
En hopplös medelklassmamma hamnar i ett bisarrt pyramidspel där föräldrar tubbas att kidnappa varandras barn för att få tillbaka sina egna, i en oändlig kedjereaktion. För att få historien att gå ihop krävs naturligtvis att bovarna har fullständig insyn i alla offrens liv, nästan ner till tankeläsarnivå. Det är en så krystad intrigstart att jag får eksem i hjärnan av det.
Om någon har läst hela boken och kan gå i god för att den slutar rimligare än den börjar så är jag beredd att ge den en andra chans, annars får det vara.
Litterärt ofog 