Robert Menasse har gjort något mycket knasigt? våghalsigt? ambitiöst?: han har skrivit en roman som utspelar sig i EU-bubblan och med EU-kommissionen som fond.
Die Hauptstadt är en svårsorterad bok. Till min stora förvåning finns den faktiskt översatt till svenska! Roligt och modigt av förlaget.
Romanen följer ett tiotal huvudkaraktärer som vinglar in och ut i varandras liv i Bryssel under några sommarveckor. Där är den grekcypriotiska EU-byråkraten som vill skynda på sin karriär genom att organisera ett kontroversiellt jubileumsfirande. Där är en överviktig polis som jagar en förrymd gris och en mördare vars spår sopas bort av säkerhetstjänsten. Där är den alltmer förvirrade gamle Auschwitzöverlevaren som plötsligt dras in i händelsernas centrum av välvilliga kommunikationsexperter och en skräckinjagande sjuksköterska. Och så är där en österrikisk fläskköttslobbyist.
Alltihop flätas samman till en fundering kring nationalitet, nationalism, gränser och gemensam historia respektive framtid. Det är en politisk roman, en samhällsskildring som täcker stort och smått. Det är intressant, om än ibland lite smårörigt med alla intrigtrådar.
Jag som sitter på insiderinformation om EU kan konstatera att Menasse har gjort rejäl research. Han måste ha pratat med så många människor! Han har snappat upp massor med små anekdoter och EU-kommissionens egna vandringssägner, allt från hur cyklistlobbyisterna klisterlappar felparkerade bilar till hur de olika departementen stereotypt ser på varandra (jordbruksdepartementet – en hopplös jättekoloss; kultur- och utbildningsdepartementet – en återvändsgränd som letar anledningar att synas och höras).
Samtidigt några stora faktafel som så lätt hade kunnat undvikas med lite korrläsning: nej, medlemsländerna kan inte konkurrera med varandra om egna fördelaktigare avtal för grisexport till Kina. Det är det som är hela grundidén med EU, det är ett enhetligt handelsblock som inte konkurrerar med varandra, bara med omvärlden.
Men jag är glad att jag läste den här boken! Det tog ett bra tag, men det var roligt att se att Europasamarbetet nu är så normalt att det går att fläta in i vanlig litteratur utan att det känns alltför krystat.
Litterärt ofog 