Tematrio: Länder i titeln

Veckans triotema från Lyran är: romaner med länder i titeln

Vilhelm Mobergs serie om utvandrarna slutar med Sista brevet till Sverige, som bland annat handlar om hur farligt det är att föda barn och om hur svårt det kan vara att överbrygga klyftan mellan den invandrade föräldragenerationen och de infödda barnen.

Håkan Nesser är som allra bäst när han skriver deckare som egentligen inte är deckare. Styckerskan från Lilla Burma är tyvärr inte en av dem utan handlar om den bizarre polisen Gunnar Barbarotti. Det är lite för mycket teologi och märkligheter för min smak, även om Nesser förstås är skicklig med pennan även i sina sämre stunder.

Jag är inte helt säker på att Mesopotamien verkligen gills som ett land – det var ju ingen nationalstat i modern mening. Men historiska regionbeteckningar kanske också räknas. Mord i Mesopotamien är i vilket fall en typisk Agatha Christie-deckare med allt som hör till. Ledtrådar, Poirot och en storstilad upplösning.

Därför var Moberg republikan

\”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk.\”

Vilhelm Moberg kanske kan sägas vara sin tids Lena Andersson. En skarp hjärna som testade påstådda sanningar. Vi känner framför allt till romanerna om Kristina och Karl-Oskar, men Moberg skrev så mycket mer. Bland annat den lilla debattskriften Därför är jag republikan från 1955.

Mobergs argument håller än idag:

1. Det är oansvarigt att tillsätta en så viktig position som statschef genom slump, det vill säga genom reproduktion istället för i ett genomtänkt val mellan kompetenta kandidater.

2. De särskilda lagar som t.ex. ger kungen åtalsimmunitet bryter mot principen att alla Sveriges medborgare ska vara lika inför lagen.

3. Monarkin lockar fram fjäskeri och får människor som i vanliga fall är vettiga att bocka och buga och servilt förödmjuka sig. Vilket vi fått mängder av goda exempel på i samband med reportagen från kungabarnsbröllopen de senaste åren.

Läs fler citat ur Mobergs debattinlaga på Republikanska Föreningens hemsida. Där du också kan bli medlem efter att du har blivit övertygad av den välformulerade Moberg.

Tematrio: landsbygd

Måndagskväll och dags för tematrio hos Lyran – idag om lantliga skildringar!

Mo Yan beskriver det hopplösa livet på kinesisk landsbygd i fina romanen Vitlöksballaderna. Det kommunistiska systemet med toppstyrning funkar inte. Den värdelösa överproducerade vitlöken puttrar genom sidorna i takt med att både löken och den politiska ideologin ruttnar och stinker.

Den ryska glesbygden verkar inte mycket muntrare, i alla fall inte om en ska tro Ivan Bunin. Kärnfulla Byn handlar om två bröder med mycket olika syn på det där med arbete. Det är köld, svält, piskor och elände. För att inte nämna råttor.

Vilhelm Moberg gjorde under sin långa livsbana en 180-graders vändning vad gäller synen på landet. I novellen Brodd ur samlingen Berättelser ur min levnad börjar en ung Moberg berätta lyriskt om en idealiserad landsbygd. Här är människan minsann ren och naturlig! Om alla bara bodde på landet skulle allt vara toppen… Det intressanta kommer i ett tillägg på slutet av novellen: den mogne Moberg kommenterar syrligt att efter allt researcharbete med Utvandrarserien är han inte längre dum nog att tro att svenska bondesamhället var sådär fasligt härligt. Tvärtom. Det var sten, kålsoppa, skörbjugg och difteri.

Alla tre är mycket god litteratur! Allt som handlar om elände är inte eländigt, långt därifrån. Men jag är förstås mycket glad att jag inte lever i en kommunistdiktatur.

Tematrio: minnesvärda mammor

Dagens tematrio handlar återigen om mammor – minnesvärda sådana. Jag har plockat tre exempel som inte är av muminmammetyp:

Medea av Euripides är en grym pjäs om en stackars kvinna som behandlas riktigt illa av sin man, Jason. I ångesten, och som hämndaktion, slår Medea ihjäl de gemensamma barnen. För det är nämligen inte alltid barnets bästa att vara hos den biologiska mamman.

Moderskap är inte heller bara lycka och blombuketter. Att föda barn är en av de farligaste sakerna en kan syssla med, fortfarande, i stora delar av världen. Ta till exempel Kristina i Sista brevet till Sverige av Vilhem Moberg. Hon föder till döds, bokstavligen.

Föräldraskap kan vara många saker och jag tänker inte berätta mer om vilka aspekter som diskuteras i Chris Cleaves spännande Gold om ett triangeldrama i extremsportmiljö. Det går nämligen inte att berätta utan att ge bort trista spoilers. Och det vore synd, för boken är mycket bra! Läs den.

I övrigt är det här en kul sammanställning av dumheter folk gärna vräker ur sig till såväl oss barnfria som till de barnlösa, i båda fallen lika korkat.

Tematrio: Titlar med verb

Luriga Lyran har tema \”titlar med verb\” i veckans trio. Och mitt gamla besserwisserhjärta blir ännu gladare när hon dessutom skriver att vi får plocka fram grammatikböckerna. Hurra! Vad är väl bättre än en rejäl dos språknörderi med litterär ram såhär i veckans början.

Mitt första boktips är Vilhelm Moberg, Rid i natt! (imperativ). Om civilkurage och vad som är rätt respektive bekvämt. Bonden Svedje är den ende i byn som står upp mot en förtryckande landsfogde och jagas därför ut i skogen som fredlös. Hemma i byn fegar de andra ur och stoppar skamligen en budkavle istället för att skicka den vidare och följa dess bud. Lite Ronja Rövardotter men mer allvarlig och politisk. Läs den (imperativ)!

Det andra tipset blir Doris Lessings debutroman, Gräset sjunger (presens). Eller för att vara mer exakt: originaltiteln The grass is singing är i det som kallas \”continuous/progressive present\”, det vill säga presens som sätts ihop av verbet \”vara\” + presens particip. Den som klarar sig förbi titeln hamnar mitt i en ganska sorglig berättelse om en vit kvinna på landsbygden i Sydafrika. Hon försöker navigera bland de olika maktstrukturer som begränsar hennes liv, framför allt genom att själv utöva makt mot dem som står under henne i hierarkin.

Och slutligen, Alain Mabanckou, Demain, j\’aurai vingt ans (futur simple) eller på svenska Imorgon fyller jag tjugo år. Originaltiteln är mycket elegantare tack vare franskans mer exakta verbformer! Resten av boken är också stilig på ett enkelt men mångtydigt sätt. Om en pojke som växer upp i Brazzaville bland hycklande, vidskepliga och oberäkneliga vuxna.

Vilhelm Moberg om deckare

Den käre Vilhelm Moberg! Om han levde idag skulle jag bjuda hem honom på kaffe och kaka, vi skulle ha så mycket att prata om.

I textsamlingen Berättelser ur min levnad förklarar han bland annat vilka böcker som är bra och vilka som är dåliga:

\”Jag tror inte det finns så mycken smörja som inom detektivgenren. För att lyckas inom denna bör man tydligen vara född i England och helst av kvinnligt kön.\”

 Moberg konstaterar nämligen att han älskar Christie och Sayers, men \”amerikanska skribenter med sina våldsorgier\” är inte precis något som faller honom på läppen.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Och tänk om Moberg hade fått se de våldsorgier som väller fram i den nuvarande svenska deckarfloden… han hade fått dåndimpen.

Vilhelm Moberg om bokberoende

Jag sysslar med Vilhelm Mobergs textsamling Berättelser ur min levnad, det är en liten guldgruva av berättelser och citat.

Till exempel skriver Moberg att:

\”En tillvaro utan böcker att läsa skulle ha varit oändligt tom, torftig och fattig. Jag vet inte hur jag skulle ha kunnat uthärda den.\”

Hear, hear!

Mobergs trafiksäkerhetsmanifest

Den käre Vilhelm Moberg! Tänk att han var en sådan miljöförkämpe – och trafiksäkerhetslobbyist! Det visste jag inte för en vecka sedan.

Jag har precis börjat med novellsamlingen Berättelser ur min levnad, där den första lilla texten heter Brodd. Det ena som är intressant med Brodd är att den har två delar – en första mycket romantiserande barndomsskildring skriven 1932 om hur det enkla livet på landet är det enda goda livet. Och sedan en liten epilog skriven 1968 som förklarar att Moberg nuförtiden vet att lantlivet förr inte alls var så där enkelt som han tänkte som ung. Efter all bakgrundsresearch inför Utvandrarserien har han insett att det mest var lidande och svält på den fattiga landsbygden.

Men – och här kommer det andra intressanta – Moberg har istället blivit miljömedveten. Kåseriets slutkläm är en uppräkning av allt elände som den moderna människan ställt till med, bland annat:

\”Var sjätte timme kräver biltrafikens Molok ett människooffer, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Man kör fortare än någonsin på de svenska vägarna – till priset av 1300 människoliv om året.\”

Var inte ledsen, Vilhelm Moberg! Det blir faktiskt bara bättre och bättre. Sedan 1968 har antalet döda i trafiken stadigt minskat. Titta bara:

Källa: Europeiska databasen för information om trafikolyckor, CARE
Det blå strecket visar genomsnittstrafikdödligheten i EU. Det röda strecket visar hur många personer som dött i trafiken per 1 miljon invånare i Sverige, varje år. Från ca 150 döda per miljoner invånare på Mobergs tid, till knappa 30 döda per miljoner invånare år 2013*.
Så kom inte och säg att allt var bättre förr, Ville lille.

*Nördfakta: olyckstoppen kring 1990 beror på Berlinmurens fall och att miljontals människor i f.d. Östeuropa plötsligt släpptes fria att resa, så att antalet bilar på vägarna steg kraftigt på mycket kort tid.

Slit och arbete

Lyrans tematrio denna vecka handlar om arbete, inför första maj. Jag har dålig fantasi på grund av sömnbrist så det enda jag kommer på idag är utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Det är visserligen fyra böcker men det får duga…

Mobergs böcker handlar om arbete, arbete, slit och släp och knogande dagarna i ände. Först spettas det sten i magra småländska åkrar, sedan byggs det hus från grunden, plöjs enorma åkrar och röjs i skogen så det står härliga till. Karl-Oskar jobbar och jobbar och jobbar böckerna igenom, men inte är han gladare för det vid bokseriens slut.

Vi har det rätt bra nu för tiden, med betald semester, omkring åtta timmars arbetsdag och väldigt liten risk för svält, lungsot och indianöverfall.