Sommarsammanfattning

Annikas bokblogg har börjat med fredagsfrågor igen och när det lottas ut såhär vackra bokaskar (kolla in den jättefina asken som låtsas vara en stor bokatlas, den skulle jag väldigt gärna se på mitt soffbord) så kan jag ju inte låta bli att haka på…

Frågan är kort och gott: vad har vi läst för spännande i sommar?

Jo du Annika, det blev en salig blandning…

Sommarens bästa är nog Caitlin Morans Konsten att vara kvinna, följd av Barbara Kingsolvers Giftträdsbibeln. Caitlin Moran var en fin ny bekantskap som satte ord på en hel massa saker som jag brukar gå och tänka på, fast hon gjorde det på ett mycket roligare och grövre sätt än jag någonsin skulle kunnat göra. Moran är min nya husgud.

Sommarens sämsta är antingen Martina Montelius Främlingsleguanen eller Julian Barnes The history of the world in 10 1/2 chapters. Montelius för att det bara var en språknördigt inbäddad egotripp och Barnes för att den var så vansinnigt långtråkig. (Jag är för övrigt lite bekymrad över att jag inte gillade Montelius, jag brukar ju älska absurderier. Men det här var snarare som att läsa vad heter han nu den där brandorangea skåningen på min svarta lista).

Sommarens längsta är Sigrid Undsets härliga medeltidsdrama Kristin Lavransdotter, den var fin och fyllde ut sina tusen sidor på ett alldeles utmärkt sätt. Perfekt sommarläsning med både böldpest och bergatroll.

Sommarens utmaning var att läsa en bok på norska. Det gick alldeles utmärkt! Jag har lärt mig massa nya ord som lugar (hytt) och bedrift (företag). Per Petterson heter författaren och boken Jeg forbanner tidens elv delar jag med mig av som månadens boktips.

Sommarens mest oväntade läsupplevelse är Georges Rodenbach, Bruges-la-morte eftersom jag trodde att det skulle vara en deckare från sjuttiotalet men istället fick en experimentell roman från slutet av artonhundra. Hupp! Recension har jag inte ännu hunnit skriva.

Sommarens roligaste är utan tvekan Timur Vermes, Er ist wieder da (\”Han är tillbaka\”) som är en svindlande politisk satir om Hitler som tidsresenär i nutiden. Det hjälpte kanske att jag läste den tillsammans med en infödd tysk som kunde förklara vissa fina pikar som jag själv hade missat, men jag tror att de flesta kan ha roligt åt den här boken även utan detaljkunskaper om tysk politik och andra världskriget.

Sommarens mest lärorika är den kinesiska biografin Vilda svanar av Jung Chang. En mycket intressant läsupplevelse. Obs! Gräs är borgerligt! Bra att veta så här de sista veckorna innan valet.

Annons

Pretentiös främlingsleguan

Martina Montelius kan många svåra ord. Om det handlar hennes absurda lilla roman Främlingsleguanen.

Det är en bisarr historia berättad av en mycket övermogen fyra-och-ett-halvt-åring som lever ensam med en tysktalande leguan.

Länge tänkte jag att det bästa med boken är titeln. Att kanske Montelius först kom på titeln, blev förtjust i den, och sedan skrev ihop någonting som kunde passa som innehåll. Jag tyckte detta innehåll blev pretentiöst och ganska meningslöst. Flera av ordkonstruktionerna (föräldrar = upphovsmän) är smarta men det blir för mycket staplande av smarta ord och väldigt lite egentligt sammanhang. Vilken besvikelse.

Jag var uppriktigt förvånad över att jag inte tyckte bättre om den här boken! Jag brukar ju älska absurditeter. Men Främlingsleguanen bevisar att allt som är konstigt inte automatiskt är bra.

På den positiva sidan: jag tyckte gradvis lite bättre om boken allteftersom. Kanske var jag helt enkelt på fel humör när jag började läsa. Kanske står minnet av en osympatisk Montelius i TV-programmet \”På spåret\” i vägen för en objektiv läsning. Eller kanske behövdes lite tillvänjningstid för att gå med på premisserna för Främlingsleguanen.

En märklig bok.