Bokklubb i onsdags och bokklubb igår, jag har bara roligt hela tiden.
Nordiska bokklubben läste Elmet av Fiona Mozley, en debutroman nominerad till Man Booker-priset.
Jag föll inte pladask för den här boken, det gjorde jag inte. Det är en bok i genren fattigdoms- och eländesporr, och det är inte min favoritkategori.
Ett syskonpar växer upp utanför samhället i någon fattig och bortglömd del av Storbritannien, kanske under nittiotalet ungefär. Tidskontexten är svårbestämd, vilket stör mig. De skjuter duvor och kråkor med pilbåge (!) för att ha något att äta och den våldsamma och oberäknelige pappan hamnar i trubbel med de rika godsägarna omkring. Det är blod och bråk och iskallt vatten att tvätta sig i. Alla de rika är onda och de fattiga är… tja, kanske inte precis goda. Övergrepp är vardag. Ingenting slutar lyckligt.
Det är inte en dålig bok! Tvärtom, för att vara en debutroman är den bra berättad. Men det är ett ämne vi har läst om förut och det är ingen fantastisk bok. Det är mest sorgligt och lite förvirrande.
Hundskadeindex: det sägs aldrig rakt ut men sannolikt är det ett par hundar som råkar mycket illa ut.
Litterärt ofog 