Tematrio: världsböcker

Lyran frågar efter boktips från världens alla hörn. Var finns tre hörn på en glob? En grannlaga uppgift. Jag bestämmer raskt att världens hörn befinner sig i Kanada, Japan och Sydafrika. För då kan jag nämligen tipsa om:

Alice Munro, till exempel novellsamlingen Dear life. Så skickligt om så stora saker i det lilla.

Haruki Murakami är ett geni och hans största mästerverk, i dubbel bemärkelse, är sci-fi-aktiga 1Q84 om en parallell verklighet där små mystiska monster river i väven som är vår tillvaro. De enda som kan stoppa dem är en kvinnlig yrkesmördare och en dyster författare. Det är inte många böcker på niohundra sidor som en slår ihop i slutet med en suck – för att en önskar att det fanns niohundra sidor till.

Nadine Gordimer, House gun är särdeles intressant nu när vi har Bladerunner-rättegången i färskt minne. Om vad som kan hända när folk har vapen i huset för att skydda sig. Och det går fel.

Mycket nöje!

Munroe: Dear life

Det blir mycket bokklubb den här veckan: först träffas den europeiska bokklubben och sedan den nordiska. Med den förra har jag läst årets nobelpristagare Alice Munro: Dear life – en samling små ögonblicksbilder av livet i kanadensiska småstäder mellan ungefär fyrtiotal och sjuttiotal.

Munro är skicklig, mycket skicklig. Hon berättar snyggt och levande. Hon gillar att överrumpla läsaren. Vändpunkten i berättelsen kommer ofta plötsligt och abrupt: bara ett par ord och plötsligt har huvudpersonerna inlett ett förhållande, eller någon har dött… Inget gottande i detaljer, man får en glimt och förstår vad som hänt men inte mer. Så kallad isbergsteknik. Jag gillar det! Det ger mycket att fundera över.

Jag kommer nog läsa mer Munro, men jag kastar mig inte genast över nästa titel – jag är trots allt en inbiten romanläsare. Noveller funkar på busshållplatsen eller i veterinärens väntrum men till min binge-läsning i soffan om helgen behöver jag tjockare berättelser.

Nobelläsning istället för nobelfest

Nej, jag tittade inte på något enda reportage från nobelmiddagen. Det verkar meningslöst att titta på när andra har kalas. Istället firar jag nobelveckan genom att läsa årets nobelpristagare Alice Munro!

Ordentlig recension följer när jag läst hela Dear life men hittills är jag rätt nöjd. Noveller är ju lite mer ekonomiska med språket och jag har läst ett par alldeles för babbliga böcker på sistone. Munro är en välkommen kontrast.