Tematrio: HBTQ-läsning

Lyran har varit på Värmlandspride och håller därför HBTQ-tema i veckans trio. Men det får nog allt bli fyra titlar, annars går det ju inte ihop…

H: Edward Louis, Att göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Sorgliga uppväxtskildringar med komma-ut-tema trodde en kanske skulle höra till det förflutna. Tyvärr inte. Den som är född i fel område eller i fel slags samhälle har det fortfarande eländigt tufft, som Edward Louis beskriver i sin gripande debutroman.

B: Alice Walker, Purpurfärgen. En feministklassiker! En ung svart flicka säljs som slav/hustru (har ju ofta i historien gått på ett ut) men hon finner en väg och en kärleksrelation som räddar hennes liv. Det slutar med byxor.

T: Mehmet Murat Somers härligt rafflande deckarserie börjar med Profetmorden. En fantastiskt sexig nattklubbsdrottning i Istanbul tvingas rycka in när polisen vägrar försöka lösa morden på prostituerade transkvinnor. En mycket oväntad miljö för en deckare – jag älskar det.

Q: Maggie Nelson, Argonauterna är udda läsning: en självbiografi om Nelsons förhållande med en person av flytande könstillhörighet. Kanske inte den mest välskrivna biografin någonsin, men väldigt intressant att behöva utmana sin egen hjärna genom att tänka icke-binärt.

Massor med mer HBTQ-tema hittar du också här. Trevlig läsning och Happy Pride!

Turkish Delight: transdeckare i Istanbul

Mehmet Murat Somer skriver deckare om en ganska oväntad miljö: gayscenen i Istanbul. Eller mer specifikt om en transsexuell nattklubbsägare och stilikon som, klädd som Audrey Hepburn, spöar skiten ur gangstrar och mördare.

Själva deckarstoryn är väl inte något Agatha-Christie-stoff precis, men berättelsen är färgsprakande och spännande ändå. Det är massor av hett sex och en hel del klädbyten.

Bok två i serien \”hop ciki yaya-deckare\” heter The kiss murder och börjar med ett till synes simpelt utpressningsdrama. Men snart hopas liken och vår hjältinna tvingas dra på de extra heta hotpantsen för att lösa mysteriet…

Favorit i repris: Profetmorden

En kick-ass nattklubbsägare som driver klubb för transsexuella i Istanbul ger sig av på jakt efter en seriemördare som attackerar unga snygga transpersoner.

Glöm trista svenska poliser med magsår och skilsmässoångest. Läs istället Murat Somers deckare om Istanbuls gayscen, den är mycket mer spännande. Dessutom klockrent konsekvent i respektfullt och korrekt användande av personliga pronomen.

Inget för kränkta vita hen-hatare. Underhållande läsning för alla oss andra.

Deckare om Istanbuls gayscen

Mehmet Murat Somer har skrivit en serie deckare som utspelar sig i Istanbul och närmare bestämt inom gayscenen där. Den första boken heter Profetmorden. Huvudpersonen är en homosexuell man som driver en nattklubb för transpersoner och som själv till och från går i full dragmundering. Dessutom är han datahacker och kampsportare och drar sig inte för att dra igång en egen undersökning när den homofoba polisen struntar i att utreda en serie groteska mord på transsexuella.

Det är en fantastisk och annorlunda kuliss till en annars medioker deckarhistoria. Så befriande med ett okomplicerat innifrånperspektiv på vad som hade kunnat bli antingen freakshow eller tillrättalagd normdiskussion. Murat Somer hoppar över hela genuspolitiken och skriver sin story rakt upp och ner. Han beskriver transpersonerna som de helt vanliga människor de faktiskt är, med långt fler egenskaper än enbart könsidentiteten. Uppfriskande!

Däremot är handlingen rätt intetsägande. Jag misstänker att Murat Somer ville skriva om just den här miljön men inte hade någon bra intrig att hänga upp det hela på. Då är dussindeckare en enkel lösning med färdig dramaturgi. Detta är inte en bok man läser för den spännande mordgåtan, det är en bok man läser för att få ordning på personliga pronomina i transsammanhang.

Slutligen, ett ord om översättningen. Det verkar som om översättaren hade ena ögat på jobbet och andra på någon intressant netflix-serie, för den här texten är inte välbearbetad. Översättaren blandar tempus inom styckena så man vill slita sitt hår. Jag tror faktiskt inte att originalet kan vara lika sunkigt, då hade det aldrig getts ut.