Vad definierar en mamma?

Little fires everywhere av Celeste Ng är en bok om mödraskap.

Två familjer möts och trasslas in i varandras liv: nomadiska ensamstående konstnären Mia och hennes dotter möter väletablerade villaidyllsfamiljen Richardson. En av fru Richardsons bästa vänner är inblandad i en vårdnadstvist om ett adoptivbarn och de två familjerna hamnar på olika sidor i debatten.

Det blir lite övertydligt ibland, med rika och ordentliga Elena  Richardson såklart som dålig mamma och Mia Warren som inte har några möbler hemma ändå är den perfekta mamman som öser kärlek över alla och därför kompenserar för att hon är så slarvig. Papporna då? De är bara bleka bakgrundsfigurer som inte tar någon del i barnens liv.

Bortsett från det: några intressanta trådar om det där med föräldraskap. Vem har rätt att kalla sig mamma eller pappa, är det att du har bidragit gener eller att du har bidragit med aktiv föräldranärvaro? Är det alltid bättre för ett barn att växa upp med en biologisk mamma eller kan det vara bättre med ett hem där barnet får goda förutsättningar för ett bra liv? Kan du köpa dig till föräldraskap?

Varför en nu skulle vilja göra det, undrar jag häpet. Jag har aldrig begripit hur folk så lättvindigt tar på sig ansvaret för att en individ växer upp och inte blir en mobbare eller en våldtäktsman. Min gissning är att de flesta bara vill ha en gullig bebis och de tänker inte på vad det faktiskt innebär: hela ansvaret för att personen växer upp till en fullständig medborgare som klarar att stå emot grupptryck, klarar av att respektera sina medmänniskor och klarar av att rösta klokt i samhällsomvälvande folkomröstningar. Det är inget litet jobb.

Hmm, det blev visst en utvikning.

Men boken är läsvärd och tänkvärd! Inte lika bra som Ngs debutbok men värd sin plats i hyllan.

Tematrio: pappor

Lyran har tema: pappor i veckans trio. Jag bläddrar tillbaka i mina inlägg och inser att det var tre hela år sedan det här temat var uppe – men då slog jag på stort och tipsade om tre sorters fäder: den trasige, den tyranniske och den (sällsynte) som faktiskt uppför sig som en vuxen, ansvarstagande förälder (hej, Alfons Åbergs pappa!).

En hyfsat bra far är också Mr Bennett, den sansade men hunsade patriarken i Stolthet och fördom. Är du säker på detta så får det bli som du vill, säger Mr Bennett till sin kloka dotter Elizabeth, och visar därmed på en ovanlig egenskap i pappa-dotter-relationer, nämligen tillit.

Pappa LeBlanc i Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr är också en omhändertagande och fin pappa. Han bygger en miniatyr av kvarteret de bor i så att hans blinda dotter ska kunna lära sig att hitta och kunna röra sig självständigt. Å andra sidan ger han henne också ansvaret för en mycket dyrbar diamant som nazisterna försöker få tag i.

Och även när pappor vill väl kan det, som för alla andra människor, gå lite fel. James vill så gärna att dottern Lydia ska bli lycklig och populär att han inte märker hur pressad hon känner sig. Och när hon en dag försvinner får han sådan ångest att han nästan sliter itu det som är kvar av familjen. Boken heter Everything I never told you och är skriven av Celeste Ng.

Är det kanske så att det är lättare att skriva lyckliga/halvlyckliga pappa-dotter-relationer?

Pappa-son-relationerna tycks ofta vara mer våldsamma och destruktiva, fram till extremfallet Göra sig kvitt Eddy Bellegueule av Edouard Louis. Men det får vi gräva mer i någon annan gång.

Dysfunktionella familjer: Celeste Ng

Celeste Ng har skrivit en sorglig men stilig bok om den första generationen av infödda amerikaner med kinesiska föräldrar, och om deras barn som fick navigera i mycket svåra identitetspolitiska vatten på sjuttiotalet.

Lydia har kinesiska farföräldrar och ser inte ut som de andra barnen i småstaden där hon bor. Rasismen sjuder. Dessutom måste hon hantera sina föräldrars orimliga förväntningar på henne. Båda föräldrarna projicerar nämligen sina egna drömmar på Lydia: mamman vill att hon ska bli läkare och vetenskapare, pappan vill att hon ska passa in, vara populär, ha många vänner. Lydia kan inte leva upp till något av dessa krav. Och Lydia har dessutom två syskon som föräldrarna knappt ser.

Det handlar om hur fel det kan gå när folk inte kommunicerar. Om vad omgivningens krav kan göra med en människa. Och om föräldrar som vill väl men som helt enkelt är vanliga människor och som gör det ena misstaget efter det andra. Och Lydia är död.

Boken heter Everything I never told you – en spännande bladvändare.