En kan väl säga såhär: jag läste Döden går på visning på grund av Måns Nilsson och trots att Anders de la Motte är medförfattare. Jag gillar Måns Nilsson skarpt (är stort Fråga-Anders-och-Måns-fan!). Jag tror han skulle skriva jättebra själv utan de la Motte som stödhjul – jag antar att det bara var en åtgärd som del i förhandlingsstrategin med de fega bokförlagen.
Döden går på visning är en gullig liten pusseldeckare av cozy-crime-typ. Den har massor av litterära blinkningar till guldålderns Sayers och Christie.
Kriminalkommissarie Peter Vinston (!) kommer i snofsig kostym och fin bil från Stockholm för att ”vila ut” på skånsk landsbygd. Semestern får ett abrupt slut när en stjärnmäklare mördas på ett mycket originellt vis (pluspoäng för mordmetoden), just efter att hennes Sommar i P1 har sänts.
Gulligt och oväntat välgenomtänkt och klurigt. Bra nivå på subtila ledtrådar så att man som läsare får känna sig smart.
Litterärt ofog 