Hedersord

Ingrid Noll! Hon är rolig och bitsk. I hennes romaner lever gubbarna alltid farligt.

Så också i Ehrenwort där en besvärlig gammal man flyttar hem till son och svärdotter efter ett slaganfall. De tar emot honom eftersom läkarna bekymrat ger diagnosen att han kommer överleva högst en vecka. Men gubbstrutten piggnar på sig! Oberoende av varandra börjar man och hustru därför smida desperata planer för att ta livet av farfar. Problemet är bara att deras planer är dåliga och gubben har för mycket tur.

Första halvan av den här romanen är riktigt skojig och svart. Tyvärr håller det inte hela vägen utan urartar till feelgood och kärlekstrassel, visserligen mot bakgrund av attackerande gängkriminella. Dessutom en hel gullesnyfthistoria om hur farfar och det hopplösa barnbarnet finner varandra. Noll är bättre när hon håller sig till att ta livet av folk.

Tuppen är död

Ingrid Noll är en härlig författare som inte borde få falla i glömska!

Hennes mest kända titel är väl Tuppen är död som är en slags kärleksroman med mordtema. Svårt att genrebestämma, men det är ju ofta just de böckerna som är de allra bästa.

Rosmarie är en tysk dam i sina bästa år och det där med familj och kärleksliv har hon inget intresse av. Hon går i sina foträta skor och sköter sitt sekreterarjobb och tittar strängt på kollegorna om de skrattar för mycket på lunchrasten. Men så drabbas hon av kärlek vid första ögonkastet. En man av typen självkär besserwisser, men i hennes ögon är han fantastisk. Rosmarie är beredd att ta till drastiska åtgärder för att få vad hon vill ha. Mycket drastiska åtgärder.

Det är en alldeles absurd och uppfriskande elak berättelse med fantastiska underdrifter och Rosmaries mycket cyniska beskrivning av världen. Jag gillar boken.

Mina älskades huvuden

\”Man kann nicht jeden umbringen, den man liebt.\”

Man kan inte ha ihjäl alla som man älskar, förmanar hembiträdet strängt. På förekommen anledning, så att säga.

Die Häupter meiner Lieben av Ingrid Noll är nämligen en berättelse om två unga tjejer som inte alls håller sig inom könsrollsnormen för snälla, fina flickor. Maja och Cora gör precis det som faller dem in och om ett problem uppstår, tja, då löser de det. Även om det krävs drastiska metoder.

Härligt starka och inte alltid särskilt älskvärda karaktärer. En slags Thelma and Louise fast mellan Tyskland och Italien.

Jag gillade boken. Lagom revolutionär, lagom småputtrigt mysig.