Spinna silver

Tänk om Naomi Novik hade låtit bli att skriva en hel lång serie om Temeraire, så mycket tid hon hade kunnat lägga på att skriva så här bra böcker istället!

Jag gillar Novik, hon är en jättebra och kreativ författare. Första boken om Temeraire var jättebra, Uprooted var jättebra och nya Spinning silver är jättebra, så hemskt synd att hon slösade bort så mycket tid på att skriva en halvkass serie som uppenbarligen saknade all styrfart från bok tre och framåt när hon istället borde ha ägnat sig åt att producera underbara fristående sagor för vuxna.

Spinning silver handlar om tre unga kvinnor: fattiga torparen Wanda, judiska minibankiren och affärsgeniet Miryem och hertigens dotter Irina. Deras öden flätas samman en hård vinter som inte verkar gå över. Det är trolldom i farten och vinterkungen – en isdemon av något slag – bygger sitt imperium i skogen nästgårds. Både Irina och Miryem gifts dessutom bort mot sin vilja på olika håll och med olika slags monster.

Men det är inte så enkelt och glasklart som det först verkar och även ondingarna har nyanser i sin svärta. Plötsligt står Miryem och Irina på olika sidor, de vill båda rädda världen men har olika uppfattning om hur det ska gå till. Och mitt i alltihop den urstarka Wanda som sätter ner foten där det behövs.

Det är en väldigt, väldigt bra roman. Den har så mycket – moraliska dilemman, djup i karaktärerna, kluriga och kreativa vändningar, lagom mycket magi… Dessutom något så ovanligt som en judisk huvudperson i en fantasyroman. Det var på tiden!

Heja Naomi Novik!

Uprooted: bästa boken 2017?

Ibland dyker den upp – boken som är så bra att det nästan inte är någon idé att läsa fler böcker det året.

Som Naomi Noviks underbara, fantastiska, storslagna, feministiska, överraskande och beroendeframkallande saga Uprooted. Sannolikt den bästa boken i min läslista för 2017, eventuellt med god marginal, och då har jag ändå läst både Golden boy och Den sovande och sländan i år.

Agnieszka växer upp i en vacker dal i skuggan av en förtrollad skog. I dalen finns också en trollkarl som var tionde år väljer ut en flicka som får tjäna som piga i hans låsta slott – flickan kommer aldrig tillbaka till sin by mer. Agnieszka är en tovig, klumpig och ständigt smutsig flicka som helst springer i kanten av den farliga skogen, klättrar i träd och plockar björnbär i taggsnåren. Därför blir alla förvånade när trollkarlen väljer just henne – han brukar ju ta de vackra flickorna.

Sedan börjar sagan, och vilken saga. Den böljar fram och tillbaka mellan strider, kärlek, monster och ihåliga drottningar, det är fantastiskt språk och en hel del tvärvändningar och klurigheter. Jag älskar det!

Med en (en? många!) stark och obändig hjältinna som tar för sig, även av sex, men som aldrig ger bort sig själv.

Läs den!

Sista boken om Temeraire

Så kom den äntligen i pocket! Sista boken i den alldeles för långa fantasyserien om stridsdraken Temeraire: League of dragons av Naomi Novik.

Första boken i den här serien var fantastisk. Genial! Briljant! Med en underbar intellektuell och mycket stridbar drake!

Sedan gick det utför och jag vet ärligt talat inte varför jag köpte de sista tre. Det har varit segt, repetitivt och rätt innehållslöst.

Sista boken är tyvärr inte mycket bättre. Den är ett hafsverk, Novik är uppenbarligen lika less på den här långdragna bokserien som vi läsare är. De brittiska drakarna slåss mot Napoleon och den franska drakarmén (igen) och till slut vinner den ena sidan. Temeraires och Iskierkas ägg kläcks och visar sig innehålla en synnerligen osympatisk liten politiker.

Läs gärna första delen i serien, men sluta helst medan de är på topp.

Tematrio: när fakta blir fiktion

Tematrion idag handlar om texter som blandar verkliga personer eller händelser med fiktion.

Naomi Noviks fantasyböcker i serien som börjar med His majesty\’s dragon handlar om vad som hade hänt med Napoleonkrigen ifall båda sidor hade haft stridsdrakar till sin hjälp. Slutsats: det hade varit mycket mer spektakulärt. En rolig blandning av historieskrivning och drakfantasy.

Stephen Fry är en annan favorit, hans underbara roman Making history är en slags skruvad romantisk dystopi-komedi. Den handlar om vad som skulle kunna hända om någon kunde gå tillbaka i tiden och slå ut Hitler innan han ens var född. Så många liv som skulle kunna räddas! Eller?

Han är tillbaka av Timur Vermes har också Hitler-tema. Der Führer återkommer till Berlin sextiofem år efter krigsslutet. Allt är förändrat men han sätter genast igång att smida planer för ett nytt maktövertagande. Problemet är att ingen tar honom på allvar – han får istället fantastisk framgång i en humorshow eftersom alla tror att han är en särdeles begåvad imitatör! Fruktansvärt rolig och elak. Läs den.

Näst sista drakfantasyn

Så här tänker jag mig att det gick till:

Dataspelsprogrammeraren Naomi Novik fick en briljant idé. \”En bok om en smart drake under Napoleonkrigen – det blir ju jätteintressant!\”

Och så skrev hon den mycket underhållande och spännande fantasyromanen Téméraire.

Boken blev en liten succé, det vill säga lite större än vad serier i fantasygenren ofta blir. Eftersom huvudpersonen är en drake av alldeles särskild kaliber.

\”Så roligt!\” Tänkte Naomi Novik. \”Det här gjorde underverk för min plånbok. Jag har visserligen slut på geniala och originella idéer, men om jag skriver åtta likadana böcker till så borde jag ha pensionen tryggad.\”

Sagt och gjort, hon började massproducera böcker om den smarta draken Téméraire. Bok nummer två i serien var fortfarande lite intressant och spännande, bok nummer tre var lite mindre spännande och så vidare i sjunkande läsvärdhetsgrad.

Och ändå sitter jag och en massa andra lättlurade typer och köper bok efter bok i serien, med löfte om att bok nio nästa år verkligen kommer att bli den sista, och bara för att vi är så väldigt förtjusta i draken det handlar om.

Ka-tching!

Fredagsfråga: komplexa karaktärer

Annikas bokblogg skickar fredagsfrågan: vem är den mest komplexa fiktiva karaktären du vet?

Jag skulle vilja slå ett slag för stridsdraken Téméraire ur Naomi Noviks bokserie.

Téméraire är en drake, men inte vilken drake som helst utan en särskilt jättefin kinesisk sort. Han läser Newtons Principia Mathematica som godnattläsning, han är bildad och intelligent och älskar poesi. Han är politiskt aktiv och en revolutionär förkämpe för drakars lika rättigheter. Han är en våldsamt blodtörstig krigsmaskin som längtar efter att få slå ihjäl den franska armén. Och han är jättekär i sin människokapten William Lawrence som han vaktar svartsjukt mot både folk och fä och som han tar hand om så ömsint som en hönsmamma.

Böckerna om Téméraire står på fantasyhyllan och hittills har följande titlar kommit ut:
His Majesty\’s dragon (Kapten Will och Téméraire finner varandra och drar i krig mot Napoleon)
Throne of Jade (Will och Téméraire åker till Kina samt krigar mot Napoleon)
Black powder wars (Will och Téméraire åker till Turkiet, får en egensinnig hondrake på halsen)
Empire of ivory (Will och Téméraire åker till Afrika)
Victory of eagles (Will och Téméraire är tillbaka i England men Napoleon är i farten igen)
Tongues of serpents (Will och Téméraire är i Australien)
Crucible of gold (Will och Téméraire är i Sydamerika)
Blood of tyrants (Will och Téméraire är i Japan men sen i Ryssland, ständigt denne Napoleon)

Första boken var genial! Men tyvärr tog själva storyn slut redan i bok två och resten av böckerna bygger bara på att Téméraire är en så sympatisk drake och så är de ju i olika världsdelar hela tiden och det ska väl föreställa handling antar jag.

Katter, drakar och damdetektiver

I min läslista för 2012 är det ett författarnamn som sticker ut: Rita Mae Brown. Jag läste inte mindre än fyra titlar av henne förra året. Dels klassiska skildringen av att växa upp som lesbisk på landsbygden i amerikanska södern, Rubyfruit Jungle, dels tre av Browns kattdeckare.

Du läste rätt: kattdeckare.

De handlar om en postkontorsföreståndare i en amerikansk småstad. Hon har en katt och en hund. Det sker stora mängder märkliga mord i trakten, tänk TV-seriens Midsomer eller Agatha Christies St Mary Mead. Folk dör som flugor! Postkontorsföreståndaren ger sig naturligtvis på att lösa morden. Parallellt, och skickligare, gör hennes katt och hund detsamma.

Är de välskrivna? Nej!
Är det skickligt konstruerade och logiska intriger? Nej!
Är det målande och intressanta personporträtt? Nej!

Men det är en katt som är deckare.

Det är märkligt, jag tycker inte ens själv att det är strålande läsning. Ändå har jag snöat in på dem. Det är lättlästa böcker och de är snygga att ha i hyllan. Kattens och hundens dialoger är bitvis geniala. Medförfattaren Sneaky Pie Brown, Rita Maes katt, skriver roliga förord.

Jag undrar om Brown själv är riktigt nöjd med den här bokserien eller om hon fortsatte skriva för att det blev en försäljningsframgång. Och vad är det med de gulliga, lättlästa trivselserierna som gör att man inte slutar köpa varje ny titel, fast man vet att de inte kommer vara lika briljanta som den allra första boken i serien?

Det är samma sak med Alexander McCall Smiths underbara Damernas detektivbyrå. Serien stampar numera på i samma trivsamma men ganska repetitiva fotspår. Men de är snygga i hyllan, lättsam underhållning och varje gång det kommer en ny titel köper jag den mer eller mindre per automatik.

Och det är precis samma sak med Naomi Noviks fantasyserie om Temeraire. Den första boken om den superintelligenta och mycket charmiga draken Temeraire var bland det bästa jag läste det året. Jag älskade den. Och resten av serien är vansinnigt snygg… och lättläst… och varje ny titel i serien är sämre än den förra.

Jag tror att det är som med vissa favoritböcker som man läser om och om igen – t.ex. Sagan om ringen – författaren har skapat en trevlig värld som man gillar att besöka. Efter ett par böcker eller omläsningar känns det hemtamt och bekant. Det spelar inte så stor roll att det varken finns en bra story eller några litterära värden – det är en trygg plats att bege sig till.

Så, ja – jag har beställt ytterligare ett par kattdeckare via Amazon. Jag kommer skaffa den nyaste boken om Mma Ramotswe när den dyker upp i engelska bokshoppen. Och i min kalender finns en påminnelse inlagd om när Noviks senaste Crucible of Gold kommer i pocket.