Så fort de där smålångsamma kapitlen om Michelles barndom och ungdom var över blev ju biografin riktigt intressant!
Becoming eller på svenska: Min historia är en väldigt välskriven bok. Michelle Obama skriver i kärnfulla, korta meningar. Rakt på sak. Vad händer när ens livspartner ställer upp i ett amerikanskt presidentval? Hur är det egentligen att leva i Vita Huset? Roligt småskvaller om engelska drottningen och några mycket välformulerade örfilar åt mobbaren Donald Trump. Om hur det är att vara svart, framgångsrik kvinna i ett mycket fördomsfullt land och om vad som händer med en människa som tvingas ha beväpnade säkerhetsvakter omkring sig varje vaken sekund.
Hon lyckas faktiskt med att mest skriva om sig själv och sin syn på saker och ting, även om det förstås blir en hel del om Barack Obama också. Det jag tänker om honom när jag läser är: jäklar, vilket imponerande intellekt – killen är ju ett geni. Men också (vilket Michelle aldrig skriver själv rakt ut): att leva med ett sånt geni är en enorm uppoffring. Barack hade aldrig kunnat hamna där han hamnade om inte Michelle Obama hade gjort alla sina uppoffringar för hans skull, planat marken för honom och skött all service som krävs för att någon ska [själviskt] kunna lägga ner all sin tid och energi på sina egna mål. Jag känner mig kluven…
Det är en bra bok! Läs den – men skumma den första biten om du inte är mycket intresserad av barndomsminnen och pianolektionsanekdoter.