Etikett: ödlehjärnan

Den inre ekorren är lycklig

Ödlehjärnan: ÅNEJ, INTE PLOCKA BLÅBÄR DET ÄR FÖR VARMT.

Intellektet: Ärligt talat, vi äter inte upp så här mycket blåbär på ett år.

Den inre ekorren: Skärp er och plocka mer! Alla blåbär är ju inte plockade än!

Ödlehjärnan: JAG VILL GÅ HEM.

Intellektet: Vi har inte plats för mer i frysen nu. Och vi KAN inte plocka ALLA blåbären.

Den inre ekorren: Kolla, kantareller! Vi måste samla dem!

Ödlehjärnan: AJ VI BLIR BITNA AV MYROR.

Intellektet: Vi hade kunnat läsa så många böcker istället på den här tiden.

Den inre ekorren: Det hinner vi inte, där borta är ett kalhygge! Vi måste plocka hallon! Minst fem kilo. Kanske tjugo. Antagligen tjugo! Kom igen nu!

Ödlehjärnan: KAN VI INTE BARA ÄTA HALLONEN RAKT NER I MAGEN ISTÄLLET.

Intellektet: Seriöst, vi gör inte av med en tredjedel så mycket sylt som vi kokar varje år.

Den inre ekorren: Hurra! En hästbajshög! Vi samlar den till potatislandet! Det här är den roligaste dagen i mitt liv!

Intellektet: Det här händer bara inte.

Annons

Ödlehjärnan hanterar karantänsituationen

Intellektet: Tänk, nu har vi varit avskurna från mänskligheten i fem veckor. Det har väl gått ganska bra ändå?

Ödlehjärnan: DRUMS, DRUMS IN THE DEEP. WE CANNOT GET OUT.

Intellektet: Äsch, trams. Du kan gå ut i trädgården eller ner i en bra bok. Det går ingen nöd på oss.

Ödlehjärnan: YES, YES, MY PRECIOUS.

Intellektet: Och tänk så mycket effektivare vi är nu när vi slipper pendlingstiden till jobbet och till gymmet!

Ödlehjärnan: I WISH IT HAD NEVER, NEVER BEEN FOUND. BUT DON’T MIND ME, SAM. I MUST CARRY THE BURDEN TO THE END. YOU CAN’T COME BETWEEN ME AND THIS DOOM.

Intellektet: Nej är det så illa? Men du, vi tar och bokar in en trevlig afterwork på zoom med någon så blir du nog glad igen.

Ödlehjärnan: DUMSKALLE! DET ÄR JU PRECIS DET SOM ÄR PROBLEMET. DU LOVADE KARANTÄN, MEN VAD GÖR VI. BARA VIDEOKONFERENSER OCH CHATTAR DAGARNA I ÄNDA, JAG VILL VARA I FRED MED DEN HÄR FINA BOKEN OM FRODO NU FAKTISKT.

Det kanske har blivit lite för mycket franska

Le cerveau de lézard: NU MÅSTE DET BLI ETT SLUT PÅ DET HÄR FRANSKALÄSANDET.

L’intellect: Varför det? Vi börjar ju få flyt på det!

Le cerveau de lézard: BLOGGEN HÅLLER JU PÅ ATT BLI HELT FRANKOFIL. FRANSKA HIT OCH FRANSKA DIT. NÄR SOM HELST KOMMER EN BILD PÅ EN BAGUETTE.

L’intellect: Vi har läst fyra ynka böcker på franska.

Le cerveau de lézard: DET RÄCKER BRA MED FYRA TYCKER JAG.

L’intellect: OK, om du säger det så! Då går vi över på tyska istället ett tag.

Das reptilische Gehirn: MEN VAD FASEN.

På roadtrip med ödlehjärnan

Ödlehjärnan: VET DU VAD JAG TYCKER ÄR TRÅKIGT.

Intellektet: Ja, mycket väl. Det är ju jag som är den smarta av oss.

Ödlehjärnan: JAG TYCKER DET ÄR TRÅKIGT ATT ÅKA BIL EN HEL DAG.

Intellektet: Det är döden i miniatyr. Men nu är det så det är, om vi ska ha Tassahunden med oss till Belgien.

Ödlehjärnan: TASSAHUNDEN ÄR GULLIG VI TAR MED DEN.

Intellektet: …och då måste vi åka bil en hel dag, och halva imorgon också.

Ödlehjärnan: VET DU VAD JAG TYCKER OM ATT ÅKA BIL EN HEL DAG.

Intellektet: Släpp ut mig!

Ein Superding!

Så här är det: min hjärna blir lite otålig när det liksom inte går framåt i någon av böckerna vi läser (vi = hjärnan och jag. Eller ibland = ödlehjärnan och jag. Det varierar).

Sedan en tid har vi harvat på med Michelle Obamas biografi samt en tysk vimmelroman om EU-byråkratin [sic] och det går förfärligt långsamt med båda två.

Häromdagen när jag passerade bokbytarhyllan på jobbet tog därför mitt undermedvetna tag i saken och innan jag visste ordet av hade jag en tysk ungdomsdeckare modell urgammal samt en rysk tunnelbanedystopi i min hand. Och på den vägen är det.

Jamen du ser ju själv. Der frechste Diamantenraub!

EIN SUPERDING! 

Förutom det där med Superding är detta en usel strategi eftersom det nu kommer ta ännu längre att bli klar med Robert Menasse, men försök förklara det för ödlehjärnan.

Krympande läshög – nya bekymmer

Intellektet: En alltför liten läshög! Detta måste åtgärdas.

Ödlehjärnan: VAFALLS. DET ÄR JU JAG SOM SÄGER SÅNT.

Intellektet: Men du säger det på emotionella grunder. Jag är rationell. Kolla här, läshögen är ju för tunn för att hålla uppe väckarklockan.

Ödlehjärnan: HURRA! VI SLIPPER GÅ UPP OM MORGNARNA.

Intellektet: Nej, nej, jag lägger helt enkelt hit en tung bok som motvikt.

Ödlehjärnan. EN FRANSK ORDBOK. JAG VILL INTE LÄSA DEN.

Intellektet: Det behöver vi inte. Den är bara där som väckarklockshållare.

Ödlehjärnan: VERKAR VÄLDIGT FUSKIGT. VI KAN VÄL GÅ TILL BOKAFFÄREN ISTÄLLET.

Ödlehjärnan ställer upp som statsministerkandidat

Ödlehjärnan: TILL OCH MED JAG FATTAR JU ATT DET HÄR ÄR LÖJLIGT.

Intellektet: Och till och med jag blir jätteirriterad och frustrerad över hur korkade och envisa alla är.

Ödlehjärnan: SKA VI FIXA DEN DÄR REGERINGEN SJÄLVA ISTÄLLET, VAD SÄGER DU.

Intellektet: Ja, det kan ju knappast bli sämre än när de där tjurskalliga treåringarna till partiledare får ha hand om saken!

Ja, hur gick det här till?

Intellektet: Men du! Här ligger ju en halvläst faktabok om fysik, Max Tegmarks Mitt matematiska universum. Läste vi aldrig klart den?

Ödlehjärnan: JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER, TYVÄRR

Intellektet: Jo jag sa att någon verkar ha staplat andra böcker ovanpå Tegmark i läshögen. Hur kan det ha gått till?

Ödlehjärnan: VET INTE VAD DU PRATAR OM

Intellektet: Det har till exempel hamnat en Flavia-de-Luce-deckare överst här… Hur hamnade den där, tror du?

Ödlehjärnan: NU PRATAR VI OM NÅNTING ANNAT. TITTA, EN ÖRN!