Tematrio: mjukt

Lyran är tillbaka med tematrios, idag om titlar med mjuka saker i. Jag är på resande fot och saknar min bokhylla – hur kommer en på boktips på ett särskilt tema utan att få gå och glutta i hyllan?

Det får bli så här:

Sofi Oksanen, När duvorna försvann. Om Estlands snåriga historia med olika ockupationsmakter i samband med kriget – och om människorna som hamnade på olika sidor av nödtvång, maktlystnad eller oförstånd. Bra, som allt av Oksanen.

Thomas Harris, När lammen tystnar. En otäck thriller som jag läste när jag var ung och mer road av skräckisar än jag är idag. Eftersom jag vet hur otäck boken är har jag aldrig lyckats se filmen. Jag kommer inte längre än till Jodie Foster som joggar i morgondimman, sedan vill jag slå av. Det brukar ta ca 4 minuter.

Anton Tjechov, Damen med hunden. En sorglig kärlekshistoria, utspelar sig i semesterparadiset Jalta. Kortfattat och lite knepigt. Jag är väldigt förtjust i de ryska klassikerna…

Magiskt hår och fosterfabriker

Hurra för min gammelmoster! Hon är världens bästa. Och hon läser ännu mer än jag. Jag fick en bokpresent av henne, Norma av Sofi Oksanen. Tack, tack, tack!

Norma är lite annorlunda än Oksanens andra texter, den har magiska inslag. Men liksom de andra romanerna tar den upp nattsvarta nutida samhällsproblem: handeln med människor och mänskliga produkter. Normas hår lever sitt eget liv, växer ibland metervis och reagerar på omvärldens känslor. Norma gör allt för att dölja det. Samtidigt försöker hon lista ut vad som hände hennes mamma och under jakten snubblar hon över en maffiafamilj som handlar med människohår och bebisar. Ingetdera skaffas fram på laglig eller etiskt försvarbar väg.

Det är en sådan där bok en liksom fastnar i. Även om den inte håller ihop hundra procent ända till slutet så är den väldigt läsvärd.

Oksanen for President! Och en guldtiara till gammelmoster.

Tematrio: alternativa nobelpris

Lyran har liten nobelprisgala i tematrion idag. Vi ska nominera en barnboksförfattare, en svensk författare och en nordisk författare till varsitt \”nobelpris\”. Det blir nobelfrossa, jag ska ju få utse årets riktiga pristagare senare i veckan också! Jo det är sant, jag fick det i julklapp.

1. Alternativt nobelpris, kategori barnböcker
Min favoritförfattare Roald Dahl är tyvärr död och kan inte få priset. Jag nominerar istället hans värdige arvtagare Neil Gaiman som bland annat har skrivit den kusliga och fina The graveyard book, en bok jag önskar hade funnits när jag var tolv år. En pojke adopteras av spöken.

2. Alternativt nobelpris, kategori svenska författare
Den här är lätt: nomineringen går enhälligt till Elsie Johansson för hennes fina skildringar, underbara personporträtt och aldrig enkla eller tillrättalagda teman. Elsie for President! Läs till exempel Sin ensamma kropp, Kvinnan som mötte en hund eller såklart Nancy-trilogin.

3. Alternativt nobelpris, kategori nordiska författare
Sofi Oksanen ska ha ett nobelpris i framtiden, den saken är klar. Hon är fantastisk. Så varför inte redan nu? Jag har Norma i läshögen och ser mycket fram emot den.

EU-läsning: topp fem europeiska boktips

Feministbiblioteket frågar efter europeiska boktips – här kommer mina fem favoriter:

Truismes (på svenska: Suggestioner) av franska Marie Darrieussecq är en mycket intelligent liten roman om en kvinna som gradvis förvandlas till en gris eftersom män behandlar henne så svinigt. En otäck och mycket läsvärd berättelse.

Spieltrieb (på svenska: Leklust) av tyska Juli Zeh är också otäck – om två alltför intelligenta ungdomar som tänjer gränserna för det tillåtna i ett maktspel som går alldeles, alldeles för långt. Allt Juli Zeh skriver är intressant, läskigt och mycket tänkvärt.

Le petit fille de Monsieur Linh (på svenska: Monsieur Linh och den lilla flickan) av franske Philippe Claudel är sorglig och rar. En gammal man på flykt från kriget i Vietnam kommer till en storstad någonstans i Europa eller USA. Han har förlorat hela sin familj men han har med sig en liten flicka som han bär så ömt och tar hand om på alla sätt. Hjärtskärande och välberättat, liksom allt annat av Claudel som jag hittills har läst.

Herztier (på svenska: Hjärtdjur) av rumänsk-tyska Hertha Müller beskriver livet i en ofri stat, i Ceausescus Rumänien. Det handlar om identitet, yttrandefrihet, otrygghet och hur svårt det är för en människa som flytt sitt hem att få rota sig på ett nytt ställe. Mycket väl värd sitt Nobelpris!

Ingen kan väl ha missat Utrensning av finska Sofi Oksanen, men om du har det så är det genast dags att göra något åt saken. Oksanen berättar som ingen annan om vår tids slavhandel, den vidriga traffickingen för sexköpare. Dessutom om livet i Estland under tiden som del av Sovjetunionen och om att vara kvinna i en mansdominerad värld.

Och så lägger jag till ett bonusexempel: Timur Vermes: Er ist wieder da (på svenska: Han är tillbaka). En fantastisk satir om politik, underhållningsbranschen och en Hitler som ingen tar på allvar.

Om du läser alla de här böckerna får du en snabb genomgång av vår tids stora europeiska frågor (allt utom klimatproblematiken): sexism och jämställdhet, populism, migration och flyktingskap, yttrandefrihet och demokrati, abdikerade föräldrar samt den gryende högerextremismen på tillbakamarsch.

Tipsen finns förstås också på Feministbiblioteket.se där du också hittar massor av annat EU-läsningsrelaterat den här veckan!

Framtidens klassiker

Ok, så om bara de bästa böckerna överlever och blir klassiker, vilka romaner från idag kommer då att ges ut och läsas om hundra år?

Det finns två litterära giganter i vår tid: Sofi Oksanen och Chimamanda Ngozi Adichie. Deras böcker är så magnifika men ändå allmängiltiga, inte för svåra men aldrig banala. Alltid väl berättade. Om några moderna romaner kommer överleva så är det Utrensning, Lila hibiskus och kanske En halv gul sol.

Vår tids \”Dracula\” är Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru. En oerhört romantisk roman med en mycket originell handling – den sticker ut i mängden.

Och så hoppas jag att Jeanette Winterson kommer bli upptäckt av fler.

En sjuklig tematrio

Lyran har idag valt ett tema som passar den mörka och jobbiga novembertiden: sjukdomar.

Först tänkte jag tipsa om underbara Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru men jag är inte säker på att huvudpersonens dysfunktionella relation till tiden verkligen är en sjukdom, jag lutar åt att det snarare är ett funktionshinder.

Så det får bli följande tre tips:

Sofi Oksanen, Stalins kossor, en otäckt detaljerad skildring av en ung flicka med bulimi. Om utanförskap och främlingsfientlighet och om ätstörningar som en reaktion på maktlöshet och hopplöshet.

Elsie Johansson, Kvinnan som mötte en hund, om en äldre ensam kvinna som drabbas av psykisk sjukdom och som långsamt faller ner i mörkret, utan det minsta sociala skyddsnät att landa i.

Fjodor Dostojevski, Idioten. Om den stackars Furst Mysjkin som har epilepsi och som därför utsätts för hån och förakt istället för omvårdnad och empati. Jag älskar ryska klassiker och den här är dessutom lite speciell eftersom det är Dostojevskis hemliga självbiografi. Min Tassahund är också epileptiker men idag har vetenskapen tack och lov gått framåt och det finns både mediciner och stor förståelse. Till och med för hundar!

Krya på er, därute.

Tematrio: prisvinnare

Lyran tar rygg på Augustpriset och efterlyser tre tips på tema \”prisvinnare\”.

Här kommer tre olika vinnare av tre olika pris:

Sofi Oksanen är ett geni, därför är det inte konstigt att hon fick Nordiska rådets litteraturpris 2010. Hon kommer att få Nobelpriset en dag också, annars är världen upp-och-ner. Läs Utrensning. Och När duvorna försvann. Och Stalins kossor. Äsch, läs allt av Sofi Oksanen, vetja.

Jag gillade också förra årets Augustprisvinnare, Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Kanske inte någon större överraskning eftersom jag ofta nämner på den här bloggen att Andersson är Sveriges enda intellektuella gigant.

Och så prisernas pris, Nobelpriset. Om du inte har läst Herta Müllers Hjärtdjur så gå genast till biblioteket och skaffa hem ett exemplar. Müller skriver liksom både korthugget och känslovarmt på samma gång, jag kan inte beskriva det men jag var alldeles betagen när jag läste henne första gången.

Grattis alla vinnare!

Om du misstänker att någon köper sex

… tryck då omedelbart följande böcker i personens händer: Sofi Oksanens Utrensning och Roslund/Hellströms Box 21.

Den som fortfarande kan tänka sig att köpa sexuella tjänster efter den läsningen har varken huvud eller hjärta. Två mycket realistiska och fruktansvärt otäcka skildringar av traffickingen, vår tids slaveri.

Ett litet tips så här på UNESCO-utlysta Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande.

Utrensning

Den nordiska bokklubben läste Sofi Oksanens Utrensning som sista bok innan sommarlovet. Jag har läst den förut och upplevde den som enormt omvälvande – den var lika storslagen den här gången.

Utrensning utspelar sig 1991-92, i Europas senaste stora brytningstid. En ung rysk flicka dyker upp, sönderslagen och smutsig, på en gammal kvinnas gård i en estnisk by. Kvinnan tar hand om henne och gömmer flickan undan dem hon flyr från. Men det är ingen slump att flickan sökt sig till just den här gården, hon har ett släktband till den gamla kvinnan. Ett avslöjande som river upp mycket gamla sår.

Genom många tillbakablickar får läsaren veta vad som hänt både den gamla kvinnan och den unga flickan innan de möttes – vem det är flickan flyr från, varför kvinnan är ensam och vad krig och fattigdom gjort mot dem båda.

Oksanen ska ha ett nobelpris i framtiden, den saken är klar. Hon har ett sätt med ord och beskrivningar som gör att boken blir så levande. Och hon berättar så enkelt och rakt om stora, otäcka saker. Alla borde läsa Utrensning.

Grattis, Finland!

Hurra för Finland på självständighetsdagen 6 december!

Det finns många riktigt bra finska författare och här tipsar jag om tre favoriter:

1. Tove Jansson. I princip allt som kom ur hennes penna var rent guld. Anarkistiskt, surrealistiskt, vemodigt och fantastiskt bra. (Vem jag skulle vara i Mumindalen? Sannolikt Mårran).

2. Sofi Oksanen. Utrensning var fantastisk, fast hemsk, och hon använder ett språk och en liknelseflora så rik som knappast någon annan. Jag var inte lika intresserad av Stalins kossor och jag tycker det fanns saker kvar att jobba på i När duvorna försvann. Likväl är hon en av mina författarhjältar.

3. Väinö Linna. Till skillnad från nationalromantiske Runeberg skildrar Linna krigets fasor så som de faktiskt är. Okänd soldat är bland de otäckaste böcker man kan läsa i all sin sakliga nykterhet, men alla borde läsa den ändå. Om alla hade läst Linna skulle det vara färre krig i världen.