Ordets makt: skog/trädplantage

Debatten om skogen har tagit fart och det var banne mig på tiden. Sverige är ju unikt i Europa med vår starka inriktning på kalhyggen. Trots att kalhyggen ju innebär växthusgasutsläpp, bristande biologisk mångfald, förlorade naturvärden, sämre möjlighet för svamp- och bärplockning, och så vidare.

Språket spelar en viktig roll här. Kritiker säger kalhygge, förespråkare använder det mer positivt klingande trakthygge. Men kalt blir det ju!

Och vad händer efter återplanteringen? Oftast blir det ju inte en skog, utan en virkesåker eller trädplantage. Ordet skog borde vi verkligen värna mer om och skydda från felaktig användning.

Jag skulle väldigt gärna se nationell statistik som skiljer ut hur mycket mark som idag är riktig skog och hur mycket som är trädplantering. Raka rader med träd av samma sort och i samma ålder, som står så tätt att inget blåbärsris kan titta upp – det är inte en skog. Och det borde inte få rapporteras som skog i statistiken.

Läs gärna mer på Naturskyddsföreningens hemsida.

Annons

Underlivsjargong som genremarkör

Jag läslyssnade på kortromanen Rent som guld, ett samarbetsprojekt mellan thriller/deckarförfattarna Karen Slaughter och Lee Child (ett samarbete som bara blir bättre av att tillsammans heter de ”barn-slakt”). De har haft skoj! De låter sina två hårdkokta antihjältar träffas i samma bok, och det slår naturligtvis gnistor direkt.

Will Trent och Jack Reacher har på varsitt bananskal råkat hamna undercover mitt i Fort Knox och den stora kontrollräkningen av guldreserven. Men! Något är fel. Och dessutom råkar de i luven på varandra. Och dessutom blir de osams med chefen. Och dessutom råkar de knycka en bil och ett par gevär.

Det som framför allt utmärker den här historien är att det inte går en enda mening utan underlivsreferenser. Det är rövhål hit och ta mig i arslet dit och snack om pungkulor även när det verkligen inte är relevant för samtalet. Det är markörer för att visa hur tuffa, manliga och råbarkade de här snubbarna är, men jag blir framför allt väldigt trött.

Om manlighet är att prata om folks anus, då är jag väldigt nöjd med att förbli kvinna.

Nyhetsdepp

Jaha, så nu har vi kanske det nya ”Tidölaget” i regering. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till, att vi nu får hela babiandemokraternas partiprogram men utan att kunna hålla själva babiandemokraterna ansvariga för det, för de sitter inte i regeringen utan har någon slags skuggfunktion där de får bestämma precis allt från kulisserna.

Och liberalerna la sig platt på mage och drog ner byxorna.

En får väl hoppas att det finns en handfull självständigt tänkande liberala riksdagsledamöter som törs stå upp mot galenskaperna i statsministeromröstningen imorgon, för så här kan de ju uppenbarligen inte ha det.

Det där med ord är förresten intressant. På samma sätt som länder med ordet ”demokratiska” i namnet sällan är särskilt demokratiska blev gamla Folkpartiet plötsligt mycket mindre liberalt i samma stund de gjorde namnbytet till Liberalerna.

Byt tillbaka! Och gör om, gör rätt.

Underhund

Låt oss börja i rätt ände: varför finns inte det svenska ordet underhund som rolig översättning av engelskans under dog? Jag ska försöka införa det.

Jag läste nämligen Agatha Christies novellsamling The under dog and other stories och betade av en handfull titlar från Christielistan.

Tanten har lånat flitigt från sig själv under åren, det blir tydligt när en läser många av hennes noveller i ett sträck. Vissa berättelser återkommer i flera versioner med olika titlar, till exempel den om ubåtsplanerna eller historien om gonggongen.

Just den här samlingen handlar om Poirot och är utmärkt uppläst av duon David Suchet och Hugh Fraser. Den har flera små pärlor, till exempel den om den försvunna kokerskan, men också ett par som redan har fallit mig ur minnet.

Ordbanken: raggsockor

Ibland leder det ena till det andra och på grund av min arbetsgivares nya entusiasm för öppna kontorslandskap finner jag mig allt oftare framför googlesökningar om t.ex. fårull. Det är komplicerat.

På plussidan: jag lär mig nya saker som till exempel att ordet raggsocka faktiskt betyder en socka där fårullen blandats med getragg, för att bli mer slitstarkt.

Vilket i sin tur leder till efterforskningar om hur en egentligen gör en riktig chèvre (resultat: det verkar väldigt svårt).

”Jag trivs bäst i öppna landskap” gäller inte på kontoret, möjligen i en framtida fårhage med lera upp till knäna och raggsockor i gummistövlarna.

Tragiskt telegram

Hårdkokta deckare från förr, de är verkligen något helt annat. En måste ha ett visst mått av humor och distans för att uppskatta dem.

Jag lyssnade på Stieg Trenters Tragiskt telegram. Tragiskt var ordet! En äldre dam får ett mystiskt telegram mitt under födelsedagsmiddagen. Hon blir blek och avslutar raskt kalaset. Under natten mördas hennes bästa väninna på ett mycket klurigt sätt. Stjärnfotografen Harry Friberg ger sig ut på mördarjakt och hamnar på omvägar nere i Italien där gåtan till slut får sin lösning.

Spaning 1: Det här är antagligen den svenska bok som använder ordet ”ruska” oftast. Nämligen jätteofta. Karaktärerna ”ruskar på huvudet” cirka en gång per sida.

Spaning 2: Resor förr i tiden var inte som resor idag. När Friberg ska köra till Italien blir hans bil lastad på färjan med lyftkran. Han kör långa sträckor i tjugo kilometer i timmen, men upp till sextio när det är dramatisk biljakt på Poslätten. Italien beskrivs framför allt som ett land med god mat och kvinnor med håriga ben.

Spaning 3: Poliser förr hade mycket bredare befogenheter. Eller så var deckarförfattarna mer frikostiga med sanningshalten. Vesper Jonson drar sig inte för att ljuga, luras och lägga högst tveksamma fällor för mördaren.

Mördaren ja… mordvapnen är otroligt kreativa i den här boken! Magnoliablommor, silkespapper och myggnät används på de mest fantasifulla sätt.

Det är inte en jättebra deckare, men ganska lustig som tidsresa.

Ordbanken: hummermys

Jag känner mig kluven.

Å ena sidan: så hemskt trevligt att fylla jämnt och bli bjuden på hummerkalas!

Å andra sidan: infantiliseringen av språket har sannerligen gått för långt. Antalet ”klassisk” i samma paragraf överskrider också alla gränsvärden.

Men gott var det.

Ack! Tant är gammal

Jag drog på mig mameluckerna och spatserade ner till poststationen för att hämta dagens lokalavisa. Såg rubriken som hr. redaktören behagat sätta och utbrast vafalls! Något echaufferad tog jag mig hem för att per gåspenna och pergament författa en förargad klagoskrift.

Men tant hann inte skriva längre än till ”ni borde korrekturläsa bättre era ärans fähundar” innan tant kom på att det kanske vore bäst att först undersöka saken närmare.

Det visade sig då att ”dygna” inte alls är ett tryckfel utan ett nytt och käckt slanguttryck för att ”vara uppe hela natten”.

Ack, tant är så gammal och hänger inte med längre.