Lyran har ett toppentema för veckans trio nu igen – böcker med djur i viktiga roller!
1. Rudyard Kipling, Djungelboken. Jag vet inte hur många gånger jag läst den, men inte tillräckligt många. Om du bara har sett Disneyversionen så har du INTE varit i närheten av Djungelboken, denna magiska, myllrande saga. I originalversionen är inte Baloo en tjock och skojig clown, Kaa är inte en bov och Mowgli är inte någon oskyldig liten pojkvasker, å nej. Pröva noga, o vargar.
2. George Orwell, Djurfarmen. Fyra ben bra, två ben bättre! En fruktansvärd allegori över kommunism i allmänhet och Stalin i synnerhet. Grym och pricksäker och när de skeppar iväg den gamla arbetshästen till slaktarn brister mitt hjärta, varje gång.
3. Apropå hjärtesorg, ska vi inte ta min gråtkatalysator nummer ett också, jo det gör vi. Sheila Burnford, Den otroliga vandringen. Två hundar och en katt smiter från hundvakten och försöker promenera tvärs över Kanada för att komma hem till riktiga husse och matte. Slutet är så förskräckligt sorgligt så jag kan knappt skriva om det. \”Jag är glad att du fick tillbaka din Tao-katt\”, säger lillhussen ädelt och mycket sammanbitet, det hade inte jag gjort i samma situation. Jag hade löpt amok i skogen.
Mitt djur. Får inte gå vilse i skogen.
Litterärt ofog 