Den 21a december är en viktig dag! Det är den gula huliganens kläckelsedag. Vi fortsätter fira den även om den lilla gula har flugit vidare till de sälla jaktmarkerna. Där gnager hon på inredningen, väcker grannarna klockan 03 om sommarmorgnarna eftersom solen ju har gått upp och flyger fritt och lyckligt från en gren till nästa.
Den gula huliganen hade egentligen ett riktigt namn, hon hette Thisbe. Därför tipsar jag idag om Ovidius, Metamorfoser från någon gång omkring år noll. Jag älskar Metamorfoser, den gula huliganens pappa däremot suckar djupt när han ser den. Han tvingades läsa den på latin i skolan och är avogt inställd.
Metamorfoser är en sagosamling på vers. Sagan om Pyramus och Thisbe handlar om ett olyckligt kärlekspar vars familjer förbjuder dem att träffas. De rymmer för att ses ändå men en serie olyckliga missförstånd med bland annat ett lejon, en slöja och ett svärd gör att båda två dör på slutet. Och det är Thisbes blod som gör att mullbärsträdets bär numera är röda…
Om det låter bekant är det för att Shakespeare knöck hela historien och kallade den Romeo och Julia, största skillnaden är att han bytte ut lejonet mot en giftflaska.
Vila i frid, fina Thisbe.
Litterärt ofog 