Jag läste Delia Owens, Där kräftorna sjunger, jag blev ju tvungen eftersom alla talar så mycket om den!
Och jag håller med, det är en mycket bra bok.
Kya blir övergiven av sin familj när hon är i sjuårsåldern. Hon växer upp ensam i ett skruttigt skjul ute i våtmarken, någonstans längs USAs sydöstra kust. Hon överlever tack vare några vänliga hjälpsamma själar och växer upp som extrem enstöring med i princip ingen kontakt med andra människor. Därför blir hon extra sårbar i tonåren när pojkar plötsligt börjar visa intresse för henne. Hon vill ju så gärna få vänner. I ett parallellspår: ett mystiskt dödsfall och en tveksam polisutredning där Kya snart blir indragen.
Det finns en del orealistiska utgångspunkter i den här boken. Men om en struntar i saker som hur en sjuåring växer upp helt på egen hand och aldrig behöver sjukvård och tandvård, eller hur hon går från att knappt kunna läsa till att plötsligt sluka avancerad biologiforskning – då är det en spännande och intressant roman. Det här med ensamheten och vad det gör med folk, det är en lite ovanlig ingång.
Läsvärt, sorgligt.
Litterärt ofog 