Den nordiska bokklubben läste just ut Arto Paasilinnas Harens år.
Paasilinna är en produktiv typ som skriver humoristiska böcker, bland annat Hoppsan jag är död och Den ljuva giftkokerskan.
Harens år handlar om en journalist som råkar köra på en hare. Han bestämmer sig då för att byta spår, han lämnar sitt gamla liv med sprit och fredagsragg för att tillsammans med den skadade haren istället leva i naturen. De träffar en rad udda existenser och journalisten råkar skända ett lik, blir full mitt i en skogsbrand, mördar en korp med hjälp av en burk spam och hamnar i en vendetta med en björn vilket får honom haffad för spioneri i Sovjet.
Men det som hade kunnat bli en mycket skojig skröna blir tyvärr bara trist gammal machohumor. Boken känns ungefär lika fräsch som förra veckans ostmacka. Kvinnoporträtt av typen en hittar i Stora dassboken. Mansideal av typen en trodde dog ut med mammutarna.
Litterärt ofog 