Doktor Zjivago

Ännu en nobelpristagare: Boris Pasternak och ryska revolutionsklassikern Doktor Zjivago

Den unge Zjivago har en livslång förälskelse i en kvinna – tyvärr inte hans fru. Men det är inte hans enda problem: första världskriget övergår i inbördes strider och den ryska revolutionen lämnar knappt någon oskadd. På landsbygden fortsätter rebeller strida mot bolshevikregimens trupper och Zjivago hamnar i kläm.
Det handlar mycket om tåg, om svält och köld och om ganska uselt föräldraskap.
Men det handlar också om mycket mänskliga människor. De är inte alltid rationella, de gör dumheter och de velar. Så är det ofta i ryska klassiker. Jag tycker det är mycket sympatiskt, det känns trovärdigt. Om än frustrerande, när mörkret faller och armén närmar sig men Lara och Zjivago tramsar fram och tillbaka om huruvida de ska fly eller inte…
En fin klassiker, storslagen och ändå lättläst.

Tematrio: klassiker på tur

Lyran undrar: vilka olästa klassiker har ni kvar på listorna?

Jag ska snart ta tag i Doktor Zjivago av Boris Pasternak, har jag tänkt. Den har jag länge velat läsa, så länge att jag blev osäker på om jag inte redan hade läst den… Men det har jag inte. Än.

På en lokal loppis häromdagen blev jag pådyvlad en roman av Sara Lidman, som väl kanske gills som klassiker fast hon var verksam från mitten av 1900-talet och nästan ända fram till sin död 2004. Boken i läshögen heter Med fem diamanter och tycks vara en kolonialskildring om Kenya eller Tanzania.

Jag har inte heller läst Lev Tolstoy, Krig och fred men vill väldigt gärna göra det. Jag älskar de gamla ryska författarna! Frågan är bara när detta ska bli av. Kanske till sommaren, som del i Lyrans klassikerutmaning?

Tematrio: tre böcker jag vill läsa

Lyran ställer frågan: vilka tre böcker har du på \”vill-läsa-listan\”?

Jag har inte ännu läst Lev Tolstoys Krig och fred. Det vill jag gärna göra. Dels gillar jag de flesta av de gamla ryska klassikerna, dels gillade jag specifikt Tolstoys Anna Karenina. Så oddsen är ju goda.

En annan rysk klassiker som jag har på \”måste-unbedingt-läsa-snart\”-listan är Boris Pasternaks Doktor Zjivago. Pasternak är dessutom en av nobelpristagarna jag inte än har läst och han står på årets läslista – hurra!

Den tredje boken är varken rysk eller gammal (inte så gammal i alla fall), det är nämligen Kerstin Ekmans Häxringarna. Jag har knappt läst något alls av Kerstin Ekman, vilket är snudd på obegripligt. Häxringarna ingår dessutom i den feministiska litteraturkanonen och nu har jag bestämt mig för att den ska läsas i år och därmed basta.

Synd bara att tiden är så knapp och att den måste läggas på en massa onödigheter som jobb och sömn och sådant.