Clintons kidnappningsthriller

Bill Clinton och James Patterson verkar ha roligt ihop, efter Presidenten är försvunnen skrev de raskt ihop nästa actionthriller: Presidentens dotter.

Hjältepresident Keating (alltså en ny huvudperson, inte samma som presidenten som försvann – klokt nog) har blivit avsatt i en kupp och lever nu stillsamt som expresident. Vilket betyder att han inte längre har lika många livvakter… Men terroristerna han jagade som president har långt minne! De passar raskt på att snappa bort Keatings enda dotter. Nu måste Keating övertala den nya presidenten – alltså hon som kuppade bort honom – att sätta in alla resurser.

Det är fartfyllt, det är många samhällskritiska kommentarer och kängor mot mediadrev och dålig journalistik, en hel del inside-info om Vita Huset och ett par ganska drastiska intrigknixar.

Inte riktigt lika underhållande som Presidenten är försvunnen men jag sträckläste den ändå och hade rätt roligt längs vägen. Clinton och Patterson är ett bra team.

Bill Clinton skriver actionthrillers!

Visserligen tillsammans med proffsförfattaren James Patterson, men ändå. Clinton har tydligt bidragit med unik information om hur presidentskapet och Vita Huset fungerar, och resultatet blev mycket bra: Presidenten är försvunnen.

Såklart är det USAs president som är bokens hjälte. Han har just ställts inför något oerhört – han har fått förhandsinformation om ett terrorattentat som hotar slå ut en stor del av USAs infrastruktur. Tiden är knapp, men de har fortfarande en liten chans att stoppa katastrofen. Till sin hjälp har presidenten sin fantastiska stab och en mycket modig avhoppare från fiendesidan; på minussidan har han just drabbats av ett återfall av en allvarlig sjukdom och dessutom har terroristerna skickat världens skickligaste lönnmördare.

Det är full action från första kapitlet, förstås mycket välskrivet och många politiska detaljer. De använder en intressant berättarteknik där mycket har hänt redan innan läsaren börjar följa med, och vi får gradvis veta vad som har pågått. Huvudkaraktären vet alltså mycket mer än läsaren, det är ett lite ovanligt knep och det funkar bra.

De syrliga kommentarerna om dagens politiska spel och det polariserade medielandskapet är också spot on.

Det finns en stor logiklucka framåt slutet, det är det enda som verkligen stör mig med boken. I övrigt: god underhållning, en fin politisk thriller med hög bladvändarfaktor.

Hundskadeindex: en mycket märklig episod slutar med att en schakal blir lite skjuten i örat