Jag jobbade något år i Marit Paulsens team i Europaparlamentet i Bryssel, det var väldigt lärorikt. Hon var fantastiskt kunnig och tuff.
Förutom reportageböckerna om mat och hållbart jordbruk skrev hon också ett antal romaner, bland annat den mer eller mindre självbiografiska Liten Ida.
Ett litet barn under andra världskriget, hennes mamma lever som flickvän till en eller flera tyska soldater och familjen är därför paria hemma i fiskebyn. Barnets äldre syskon är aktiva i nazisternas tjänst i Tyskland. Själv skickas hon till slut ut på landsbygden för att undkomma flygräderna, men som dotter till en ”tyskhora” får hon det inte lätt. Att hon bara är 5-6 år och inte förstår det där med kriget och nazismen är ingen ursäkt… och när freden kommer blir hon i princip laglös i sitt eget land, dessutom föräldralös när modern genast plockas in som kollaboratör.
Det är en strålande men alldeles förfärlig bok, kraftfull i sitt korta och koncisa format.
Inte konstigt att man blir tuff (och fredsförkämpe) med en sådan start i livet.
…
Djurskadeindex: aj aj.
Litterärt ofog 