Läste just ut en mycket knasig liten roman, nämligen Au bonheur des ogres av Daniel Pennac. Titeln skulle i översättning bli något i stil med Till trollens lycka eller Trollens glädje – det är sannolikt en parafras på Emile Zolas Au bonheur des dames (Damernas paradis) som även den handlar om ett stort parisiskt varuhus.
Där slutar likheterna med Zola.
Daniel Pennac skriver komiska, nästan farsartade små mysterieromaner. Au bonheur des ogres spinner utom kontroll redan på ett mycket tidigt stadium och sedan blir det bara knasigare och konstigare. Alls inte lättläst på franska! Förutom att det hela berättas på extrem Parisslang är historien så absurd att man aldrig kan gissa sig till de ord man inte förstår.
Såvitt jag hängde med i den höga hastigheten går handlingen så här:
Ben jobbar som syndabock i ett varuhus. När en kund kommer in med ett klagomål på något de köpt – ofta är problemet att varan på något sätt exploderat eller bränt ner deras hus – kallas Ben in som \”kvalitetskontrollör\” och blir rejält utskällt inför kunden, som då veknar och drar tillbaka sitt klagomål.
Ben raggar på snattare och har problem med sin epileptiska hund. Än värre blir det när någon börjar smälla av bomber inne på varuhuset och Ben får skulden även för detta. Ben försöker rentvå sig från anklagelserna genom att själv leta rätt på gärningsmannen…
Det är rappt, det är händelserikt, det är bitvis fullständigt obegripligt och jag hade sannolikt gillat de bisarra inslagen ännu mer utan språkbarriärens fartgupp.
För övrigt: detta är den tredje av de böcker jag skaffade på Bryssel bokmässa som visat sig vara skriven av en fransman trots att jag frågade alla bokförsäljare specifikt efter belgiska författare. Är Hergé den ende skrivande belgaren genom tiderna?
Litterärt ofog 