Tisdagstrio: i rättvisans tjänst

Jag upptäckte att Ugglan & Boken har tagit över tematrio-upplägget och kastar in en trio på veckans tema: i rättvisans tjänst.

John Grishams De utvalda (The runaway jury) blev också en underhållande film med Rachel Weisz och Dustin Hoffman. Om hur även en rättsstat (särskilt vissa somliga rättsstater) har vissa kryphål så att domstolsutslag kan köpas för pengar. Grisham är bra på att förvandla byråkratiska processer till rafflande thrillers. En hoppas innerligt att det inte är riktigt så illa ställt med rättsväsendet som i hans romaner, trots allt.

En annan riktigt bra skildring av en rättegång är Störst av allt av Malin Persson Giolito. Att lyckas göra något så torrt och tråkigt som en domstolsförhandling till något så spännande och fängslande, det är skickligt! Hatten av.

Fängslande, i dubbel bemärkelse, gäller också för Franz Kafkas klassiker Processen. Jag gillar verkligen Kafka och Processen är en fantastisk berättelse. Det underbara är att läsaren eventuellt är lika vilse som stackars Josef K. eftersom vi faktiskt inte vet om kapitlen i den utgivna versionen verkligen är i rätt ordning som Kafka hade tänkt dem… Och kanske spelar det ingen större roll, vilse i polisstatens katakomber är vi i vilket fall, både läsare och romanfigurer.

Störst av allt – TV-versionen

Malin Persson Giolitos Störst av allt var en toppenbra roman – och jag tycker att TV-versionen håller hög klass den också. Berättelsen om hur hela vuxenvärlden, bländad av makt och rikedom, sviker en ung tjej och låter henne offra sig för en svinig killes skull. För det är ju tjejernas roll, eller hur? Att rädda grabbarna.*

* NEJ DET ÄR DET INTE

Sluta offra flickorna!

Det är bara att rätta in sig i ledet: liksom alla andra gillade jag Malin Persson Giolitos rättegångsthriller Störst av allt.

Öppningsscen: överklassflickan Maja sitter med ett gevär i handen i ett klassrum fullt med skjutna skolkamrater. Polisen stormar in. Nästa scen: rättegången mot Maja påbörjas och vi får gradvis veta vad som har hänt – och varför.

Det är bra! Spännande, drivet, välberättat och väldigt, väldigt hemskt.

Så mycket har redan sagts om den här boken, men en aspekt jag fastnade för var hur hela vuxenvärlden – skola, föräldrar – aldrig tvekar inför att offra Maja. Hennes instabile och drogmissbrukande pojkvän \”behöver henne\”. Ingen frågar henne om hon verkligen vill lämna familjens julfirande för att sitta vid hans sida på psyksjukhuset, när hon egentligen redan har gjort slut med honom. Ingen frågar sig om hon kanske egentligen skulle behöva få slippa vara hans extramamma. Alltid förväntas flickorna ställa upp och skydda och curla och ta hand om pojkarna, det gör mig vansinnig. Den här boken beskriver det så bra.

I övrigt håller jag med om vad Boktanken, Feministbiblioteket, Littermentärt, Midnattsord, Just här – just nu och Johannas deckarhörna skriver om boken.

Tilläggsinfo: däremot blev jag först mycket ledsen och besviken när jag hörde Persson Giolitos sommarprat häromdagen. Varför den hånfulla liknelsen mellan EU och Alice i underlandet? Om inte ens vi som jobbar i EUs institutioner kan förklara vad Europasamarbetet egentligen handlar om utan istället spelar med och sprider osakliga och felaktiga fördomar, hur ska då folk någonsin kunna förstå vad EU faktiskt är och gör? Trist! Visst, senare i programmet kommer hon in på vikten av en plattform för att lösa våra gemensamma problem men då är skadan redan skedd och lyssnarna har fått nidbilden av att EU-kommissionens tjänstemän är lika onyttiga som spelkortssoldaterna hos röda drottningen.