Jag förbannar tidens flod

Om någon tycker att jag tjatat väldigt mycket om Per Pettersons Jeg forbanner tidens elv så är det en riktig iakttagelse.

Jag är nämligen oproportioneligt stolt över att ha läst en hel liten bok på norska. Dessutom tyckte jag mycket om boken.

Det handlar om en vuxen man vars mamma får ett allvarligt cancerbesked. Mamman åker hem till Danmark ett par dagar för något ouppklarat personligt och sonen följer efter henne. Genom tillbakablickar får vi veta att mamman och sonen också har haft en del trassel i relationen. Allt som mamman gav upp för hans skull, all utbildning de sett till att ge honom, kastade han bort för att gå med i kommunistpartiet och jobba på fabrik. Ett jobb som det visar sig att han inte fick på egna meriter utan för att hans pappa fixade det åt honom…

Men det intressanta i berättelsen är den säkra tonträffen i beskrivningen av det bortskämda barnets relation till mamman. Sonen kan inte sluta sätta sig själv först och ta mamman för given, inte ens när hon blivit sjuk och försöker åka bort för att få vara i fred. Sonen hittar mamman på stranden där hon sitter och ser ut över havet, istället för att fråga hur hon mår kläcker han ur sig \”jag ska skiljas\”. Eller när de går till en närståendes grav tillsammans och sonen med enastående tondövhet säger \”jag har huggit ner tallen på gården\” för att få beröm. Det är så bra och trovärdigt berättat och det kliar i fingrarna att få örfila upp den där själviske barnrumpan.

Petterson fick Nordiska rådets litteraturpris 2009 för den här boken, och det var han väl värd.

Annons

Sommarsammanfattning

Annikas bokblogg har börjat med fredagsfrågor igen och när det lottas ut såhär vackra bokaskar (kolla in den jättefina asken som låtsas vara en stor bokatlas, den skulle jag väldigt gärna se på mitt soffbord) så kan jag ju inte låta bli att haka på…

Frågan är kort och gott: vad har vi läst för spännande i sommar?

Jo du Annika, det blev en salig blandning…

Sommarens bästa är nog Caitlin Morans Konsten att vara kvinna, följd av Barbara Kingsolvers Giftträdsbibeln. Caitlin Moran var en fin ny bekantskap som satte ord på en hel massa saker som jag brukar gå och tänka på, fast hon gjorde det på ett mycket roligare och grövre sätt än jag någonsin skulle kunnat göra. Moran är min nya husgud.

Sommarens sämsta är antingen Martina Montelius Främlingsleguanen eller Julian Barnes The history of the world in 10 1/2 chapters. Montelius för att det bara var en språknördigt inbäddad egotripp och Barnes för att den var så vansinnigt långtråkig. (Jag är för övrigt lite bekymrad över att jag inte gillade Montelius, jag brukar ju älska absurderier. Men det här var snarare som att läsa vad heter han nu den där brandorangea skåningen på min svarta lista).

Sommarens längsta är Sigrid Undsets härliga medeltidsdrama Kristin Lavransdotter, den var fin och fyllde ut sina tusen sidor på ett alldeles utmärkt sätt. Perfekt sommarläsning med både böldpest och bergatroll.

Sommarens utmaning var att läsa en bok på norska. Det gick alldeles utmärkt! Jag har lärt mig massa nya ord som lugar (hytt) och bedrift (företag). Per Petterson heter författaren och boken Jeg forbanner tidens elv delar jag med mig av som månadens boktips.

Sommarens mest oväntade läsupplevelse är Georges Rodenbach, Bruges-la-morte eftersom jag trodde att det skulle vara en deckare från sjuttiotalet men istället fick en experimentell roman från slutet av artonhundra. Hupp! Recension har jag inte ännu hunnit skriva.

Sommarens roligaste är utan tvekan Timur Vermes, Er ist wieder da (\”Han är tillbaka\”) som är en svindlande politisk satir om Hitler som tidsresenär i nutiden. Det hjälpte kanske att jag läste den tillsammans med en infödd tysk som kunde förklara vissa fina pikar som jag själv hade missat, men jag tror att de flesta kan ha roligt åt den här boken även utan detaljkunskaper om tysk politik och andra världskriget.

Sommarens mest lärorika är den kinesiska biografin Vilda svanar av Jung Chang. En mycket intressant läsupplevelse. Obs! Gräs är borgerligt! Bra att veta så här de sista veckorna innan valet.

Läsa på norska

Nu har jag tagit mig vatten över huvudet… Kanske en hel älv!

Nordiska bokklubben ska läsa norska Per Pettersons Jag förbannar tidens flod och när det visade sig att den inte finns på svenska hos förlaget längre sa jag kaxigt att \”äsch, jag kan väl läsa den i original!\”.

Vi får väl se hur det går med den saken. Veldig spennende og litt dramatisk ser den i alla fall ut.