Visst har jag hört namnet, Agneta Pleijel. Men jag hade inte läst något av henne innan jag snubblade över Kungens komediant på biblioteket. Det var något jag såg i ögonvrån och så fick den komma med hem.
Det handlar om en ung pojke som får följa med sin mamma till Gustav IIIs nyöppnade opera. Där blir han kvar som pojkskådespelare, dras gradvis in i hovintrigerna och slutar som kungens personlige högläsare. Om slitningarna mellan kungen och ständerna under enväldet, om Gustav IIIs beryktade utsvävningar och om kulturens roll i politiken. Och ganska mycket om sex, på ett rätt oskyldigt vis.
Inte genialt, inte dåligt, inte ointressant eller slöseri med tid men inte heller något livsomvälvande.
Litterärt ofog 