Tre rysliga rysare

Förra året när Lyran hade Allhelgonatema i trion tipsade jag om Roald Dahl, John Ajvide Lindqvist och Edgar Allan Poe.

I år får det bli tre andra klassiker:

Selma Lagerlöfs spökhistoria Herr Arnes penningar lyssnade vi på i radioteaterformat ur SRs öppna arkiv i somras. Ett mycket våldsamt gäng rånar och slår ihjäl Herr Arne och hela hans familj. Men en flicka överlever och hon får hjälp av sin mördade fostersyster för att hämnas banditerna, efter diverse förvecklingar. Spännande!

I Oscar Wildes Porträttet av Dorian Gray säljer en ung dandy sin själ i utbyte mot ett vackert utseende. Han själv förblir ung och hans målade porträtt åldras istället… Men säg den pakt med hin som inte har en lurig hake.

Och så tar vi en Poe till, ja det gör vi! Den oslagna skräckmästaren. Ett av mina tidigaste Poe-minnen är novellen Grodan om en dvärg som misshandlas och förnedras vid hovet. Men hämnden blir gruvlig… och ganska invecklad, det har med orangutangdräkter och kedjor att göra. Resten får du läsa dig till själv.

Bu!

Tematrio: tre rysliga rysare

Lyrans bokblogg ber om tips på tre rysliga berättelser lagom till Allhelgona. Själv har hon redan lagt beslag på litteraturhistoriens tre rysarklassiker: Dracula, Frankenstein och Dr Jekyll och Mr Hyde.

Då lägger jag till följande tre tips till listan:

Svanen ur novellsamlingen Den underbara historien om Henry Sugar av Roald Dahl. En otäck, otäck liten skräcknovell om mobbing och grymma, sadistiska pojkstreck som folk ser mellan fingrarna med eftersom \”boys will be boys\”. Fruktansvärt!

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist. En underbar vampyrskräckis med den lilla twisten att det inte är vampyren som är den läskiga i den här sagan. Jag sträckläste den och blev fast. Eli for president.

Levande begraven, Edgar Allan Poes skräcknovell från 1844. Poe hade mani på det där med levande begravda, det är ett återkommande tema. Vilket inte gör det mindre läskigt.

Tematrio noveller

Det är mycket surr om noveller i bokbloggosfären just nu. Lyran föreslår att vi ger tre tips på läsvärda novellsamlingar.

Som av en händelse har jag läst en del noveller på sistone. Jag brukar alltid påstå att jag inte gillar noveller, men det är väl som med katter. Jag gillar inte katter men kan bli väldigt förtjust i katten. Just den katten alltså. Och den katten. Och den där. Och hela kattflocken hemma hos min vän M förstås.

Samma med noveller, jag har just kommit på att en novellsamling är alldeles utmärkt att ha liggande i väskan eller på jobbet. En novell kan vara precis vad man behöver för att läsa till sin matlåda om man bara har en kort lunch och kollegorna är på vift, eller vad man hinner på en bussresa eller i väntrummet till vad det nu kan vara. Som med katten – trevligt att träffa på då och då men kanske inte vad man vill ha hemma i sängen.

Nyligen har jag läst novellsamlingar av Haruki Murakami och Marcel Aymé och min ena bokklubb ska strax sätta tänderna i Jhumpa Lahiri. Jag gillade hennes Unaccustomed earth mycket.

Men om jag ska ge boktips då blir det ändå några riktiga gamla godingar:

  1. Edgar Allan Poe, mästarnas mästare. Korta skräckhistorier och kluriga små gåtor.
  2. Saki (pseudonym för H.H. Munro), små historier från innan förra sekelskiftet. Odygdiga och med glimten i ögat.
  3. Roald Dahl, inte bara en genial barnboksförfattare utan även en grandios berättare av hemska sagor för vuxna. Små otäcka skräckisar och berättelser med mycket knorr på slutet. En av de allra bästa är Lamb to the slaughter. 

Påskdeckare, tematrio

Vad är det här med att man ska läsa just deckare under påsken? Tydligen en norsk tradition. Har aldrig hört om den tidigare. Lyrans bokblogg har i vilket fall skickat ut uppmaningen att ge tre tips.

Jag gillar pusseldeckare. Helst en av typen där någon utbrister \”Darn, there is a body in the library. Do tell James tea will be late. Cheerio, that\’s a jolly good chap.\” (\”Jolly good\” betyder ungefär \”fett najs\”, ungdomsöversättarens anmärkning).

Blod och poliser och äckliga detaljer roar mig inte. Poängen med en deckare är en klurig intrig, ungefär som att spela Cluedo. Ge mig en klassisk \”whosdunnit\” och jag är nöjd! Alternativt trivseldeckare med mysfaktor, som Damernas detektivbyrå eller kattdeckarna jag nämnde i ett tidigare inlägg.

Så mina tre favoritdeckare blir tre riktiga klassiker:

1) Arthur Conan Doyle, Sherlock Holmes short stories. Naturligtvis.

2) Edgar Allan Poe, The Purloined letter. Genial liten historia om var man bäst gömmer saker.

3) Wilkie Collins The Moonstone, från 1868 och sannolikt en av de första \”deckarhistorierna\” någonsin. En diamant blir stulen. Vem är boven? Lite tillkrånglad, men artonhundratalsböckerna är ju ofta det.

Raymond Chandler däremot hör till kategorin LITTERÄRT OFOG. \”Hårdkokt deckare\” är i det här fallet bara en eufemism för sexistisk skit.  Hör hemma på historiens soptipp.

För övrigt glädjer jag mig som ett barn åt filmatiseringen av Maria Langs Mördaren ljuger inte ensam med snygga Tuva Novotny. Hoppas den håller måttet.

Fler bokbloggar med påskdeckartema: Annika, Nilma, Läsande kaninen, Annas bokprat, Pocketblogg, Pepparkakshuset, Bokföring enligt Monika, Lotten… Listan skulle kunna bli hur lång som helst.