Jag skaffade hem Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp bara för att titeln lät rolig.
Men redan på sida två står det att taxichaufförens fru pratar så mycket att han vill sy ihop munnen på henne. Inte den sortens humor jag tycker är kul. Klassisk misogyni med grabbeligrabb-blinkning till de andra grabbarna som jag antar är målgruppen för boken. Jag tänker att jag har blivit gammal och kräsen.
Det tar sig en aning, det finns framför allt en del oväntad humanism i beskrivningar av båtflyktingar på Medelhavet. Men den här boken blir aldrig så mycket mer än \”jaha\”. Franske författaren Romain Puértolas försöker uppenbarligen göra en storstilad skröna av typen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann men får inte riktigt till varken ton, berättelse eller karaktärer. Stereotyper staplas och slutet är förutsägbart och smörigt.
Möjligen lättsam underhållning för stunden, inget mer.
Litterärt ofog 