Det går på sista året med nobelpristagarläsning och turen kom till Salvatore Quasimodo, italiensk poet.
\”Gräv inga brunnar på gårdarna:
de levande törstar icke mer.
Vidrör icke de döda, så röda, så uppsvullna,
lämna dem kvar i jorden under deras hus:
död är staden, den är död.\”
Och plötsligt är det afton innehåller dikter från perioden 1942-1953 och andra världskriget är ett centralt tema. Döden, naturen och ensamheten, i dikt efter dikt.
Säkert jättefint för dem som är lyriskt lagda, själv läser jag med artigt men ljumt intresse och återgår sedan till romanerna.
Nu är det bara tre nobelförfattare kvar att läsa!
Litterärt ofog 