Jag hade höga förväntningar på Jean Rhys Sargassohavet men tyvärr infriades de inte riktigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på problemet – det är något i berättelsen som inte håller ihop, som inte känns trovärdigt. Det saknas för många fragment, som att författaren inte orkade skriva hela boken utan hoppade över ett par kapitel här och var.
Det handlar om kreolska Bertha Antoinette, dotter till slavägare någonstans i Västindien. Hon växer upp i en brytningstid där de svarta slavarna släpps fria och slår tillbaka, samtidigt som de helvita engelsmännen vänder ryggen åt sina blandfärgade medlöpare. Antoinettes mamma drivs till vansinne och när hon själv blir bortgift med engelske Edward Rochester (ringer det en klocka?) står det snart klart att hon ärvt en hel del av mammans instabila psyke.
Som slagträ i feministisk debatt är detta föga mer än ett halmstrå. Jag ville ha mer, bättre och starkare hopknutet.
Hundskadeindex: En hund går åt redan på första sidan.
Litterärt ofog 