Brügge-den-döda

Ibland kommer böcker som en överraskning, framför allt när de visar sig vara något helt annat än det förväntade.

Som Georges Rodenbachs Bruges-La-Morte (\”Brügge-den-döda\”) som jag hade läst baksidestexten slarvigt på och fått för mig att det var en deckare från typ 70-talet.

Icke! Det tog mig ett par sidor att ställa om, för det visade sig vara en symbolistisk klassiker från andra halvan av 1800-talet.

En man har just blivit änkling och han vandrar runt och är deppig i den lilla belgiska staden Brügge (som då tycks ha varit ett grådaskigt elände men som idag är ett docksött turistmål fullt av svanar, kanaler och blomkaskader. En riktig idylljävel).

Änklingen får syn på en kvinna som han tycker är så lik den döda hustrun. Han börjar förfölja henne… och så går alltihop gradvis över styr.

Det \”nyskapande\” med romanen när den kom var att själva staden Brügge behandlas som en central karaktär, inte bara som bakgrundskuliss. Rodenbach ville skriva om staden som en levande själ.

Snygg story, även om jag aldrig riktigt greppade det där med staden som en levande rollkaraktär. Och en glad överraskning att det inte var en vanlig dussindeckare.

Annons

Sommarsammanfattning

Annikas bokblogg har börjat med fredagsfrågor igen och när det lottas ut såhär vackra bokaskar (kolla in den jättefina asken som låtsas vara en stor bokatlas, den skulle jag väldigt gärna se på mitt soffbord) så kan jag ju inte låta bli att haka på…

Frågan är kort och gott: vad har vi läst för spännande i sommar?

Jo du Annika, det blev en salig blandning…

Sommarens bästa är nog Caitlin Morans Konsten att vara kvinna, följd av Barbara Kingsolvers Giftträdsbibeln. Caitlin Moran var en fin ny bekantskap som satte ord på en hel massa saker som jag brukar gå och tänka på, fast hon gjorde det på ett mycket roligare och grövre sätt än jag någonsin skulle kunnat göra. Moran är min nya husgud.

Sommarens sämsta är antingen Martina Montelius Främlingsleguanen eller Julian Barnes The history of the world in 10 1/2 chapters. Montelius för att det bara var en språknördigt inbäddad egotripp och Barnes för att den var så vansinnigt långtråkig. (Jag är för övrigt lite bekymrad över att jag inte gillade Montelius, jag brukar ju älska absurderier. Men det här var snarare som att läsa vad heter han nu den där brandorangea skåningen på min svarta lista).

Sommarens längsta är Sigrid Undsets härliga medeltidsdrama Kristin Lavransdotter, den var fin och fyllde ut sina tusen sidor på ett alldeles utmärkt sätt. Perfekt sommarläsning med både böldpest och bergatroll.

Sommarens utmaning var att läsa en bok på norska. Det gick alldeles utmärkt! Jag har lärt mig massa nya ord som lugar (hytt) och bedrift (företag). Per Petterson heter författaren och boken Jeg forbanner tidens elv delar jag med mig av som månadens boktips.

Sommarens mest oväntade läsupplevelse är Georges Rodenbach, Bruges-la-morte eftersom jag trodde att det skulle vara en deckare från sjuttiotalet men istället fick en experimentell roman från slutet av artonhundra. Hupp! Recension har jag inte ännu hunnit skriva.

Sommarens roligaste är utan tvekan Timur Vermes, Er ist wieder da (\”Han är tillbaka\”) som är en svindlande politisk satir om Hitler som tidsresenär i nutiden. Det hjälpte kanske att jag läste den tillsammans med en infödd tysk som kunde förklara vissa fina pikar som jag själv hade missat, men jag tror att de flesta kan ha roligt åt den här boken även utan detaljkunskaper om tysk politik och andra världskriget.

Sommarens mest lärorika är den kinesiska biografin Vilda svanar av Jung Chang. En mycket intressant läsupplevelse. Obs! Gräs är borgerligt! Bra att veta så här de sista veckorna innan valet.