Romain Rolland fick nobelpriset 1915, bland annat för romansviten Jean Christophe. Jean Christophe består av tio band, jag läste det första: L\’aube (\”Gryningen\”).
Böckerna beskriver en kompositörs liv. Den första delen, L\’aube tar läsaren från födseln till att Jean Christophe är sju år gammal. Därefter följer nio delar till med totalt ca 1600 sidor text… Dem tänker jag inte läsa.
Kanske är Rolland sin tids Knausgård? Mastodontverksförfattare utan känsla för att sålla fram det viktigaste i en text och kapa resten. Ingen av dessa herrar tycks ha hört frasen \”less is more\”.
Eller ska Rolland ses som en dåtida sommarpratare i text? Evinnerligt berättande om barndomsminnen i kronologisk ordning. Med hög gäspfaktor och liten originalitet.
Visst, det är fint skrivet på ren och klassisk franska. Mycket lättläst med subjekt-predikat-objekt-punkt. Men lite väl mycket text och för lite action för min del.
Litterärt ofog 