Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Göran Rosenberg har skrivit en biografi om sin pappa: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Pappan och mamman var bland de få som kom levande ur helvetet på jorden och via Röda Korset kunde ta sig till Sverige.

Biografin handlar dels om eländet under krigsåren och om pappans tid i Auschwitz och andra fångläger, dels om det nya livet som invandrare i Södertälje under femtio- och sextiotalet.

Koncentrationslägren har jag läst om förut – det är alltid lika hemskt men inte längre nytt. Det var däremot skildringen av lastbilsfabrikerna i Södertälje under femtiotalets industriboom. Intressant läsning.

Dessutom väldigt aktuell just nu när antisemitismen återigen blommat upp i Sverige och Europa, till allas vår stora skam.

Att välja bort Auschwitz

Jag har fastnat. Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är visserligen bra och intressant och viktig, men jag orkar inte riktigt med den just nu. Den är för tung och jobbig.

Kanske blev det lite för mycket koncentrationsläger med Axelssons Jag heter inte Miriam för bara någon vecka sedan.

Men hur är det egentligen med den moraliska aspekten här? Får jag verkligen \”tröttna\” på hemskheterna i Auschwitz och ta en paus? Är inte det vansinnigt respektlöst, historielöst och empatilöst? De stackars människor som genomlevde Auschwitz kunde inte välja att ta paus när det blev för jobbigt.

Det känns liksom… fegt. Men om jag inte kommer vidare inom en vecka får det bli ett hopp till en färgglad kattdeckare istället i alla fall.