Jag vikarierar i en bokklubb i Sverige under mitt hemmaår och bokklubbsbrudarna valde med osviklig precision The plot against America som senaste bok.
Philip Roths roman låtsas vara en självbiografi men är egentligen en alternativ, fiktiv historieskrivning. Vad hade hänt om Roosevelt hade förlorat valet 1941 mot högerextreme flygaresset Charles Lindbergh? Lindbergh hade täta kontakter med Hitlertyskland och i Roths parallelluniversum tar det inte lång tid förrän den nya populistregimen börjar dra åt snaran kring de US-amerikanska judarna. Till synes spontana protestmarscher med \”vanliga amerikaner mot de judiska landsförrädarna\” urartar i välregisserade pogromer under KKKs ledning. Lindbergh låter Tyskland få fritt spelrum i Europa och världskriget ser ut att få ett helt annat slut än det vi är vana vid. Och mitt i alltihop sitter nioårige Roth och oroar sig för sitt frimärksalbum, sin enbente kusins gangstertendenser och för att behöva spendera sommarlovet med den töntige grannpojken.
Det är en intressant berättelse, framför allt eftersom det finns skrämmande många likheter med vår egen tid… Önskar bara att Roth kunde hålla sig till lite färre ord, det är onödigt tungläst och överdådigt. Mer är inte alltid bättre!
Litterärt ofog 