Ester Roxberg har skrivit en väldigt ärlig och utlämnande bok om hur hon reagerade på att hennes pappa – den frikyrklige prästen – kom ut ur garderoben som transsexuell.
Här är inget tillrättalagt eller tillslipat för att verka enklare eller mer harmoniskt än det var.
Bitvis blir jag galen på själviska Ester som inte orkar med sin pappas förändring. Ester bangar ut i sista sekund inför sitt bröllop och förbjuder pappan att komma som sitt verkliga jag, Ann-Christine.
Bitvis förstår jag Ester, pappan går så helt in i sin omvandling att hon inte kan prata om något annat än sig själv. Visst, det är ett stort steg hon tar, från tråkig präst till raffig kvinna. Men att de anhöriga också vill berätta om sina liv ibland är ju ändå rimligt.
En mycket intressant och ganska smärtsam bok som får en att fundera: hur skulle jag själv reagera i samma situation? Skulle jag verkligen vara tuffare och mer tolerant än Ester?
Boken heter Min pappa Ann-Christine. Läs den!
Litterärt ofog 