För det första: det är inte en beauceron. Hunden i Le collier rouge av Jean-Christophe Rufin är en briardblandning.
Briard! Visserligen en hyfsat nära släkting till beauceronen och med likadana dubbelsporrar, men ändå. Jag är besviken.
Själva handlingen i boken blev inte mycket mer begriplig än filmen. Det krigsbrott som hundens husse sitter fängslad för är svårbegripligt med modernt tankesätt. Att hunden följer med fel person är lika konstigt i boken som i filmversionen. Relationen mellan hund och husse (?) är också ganska märklig.
Förutom de små detaljerna (obegriplig utgångspunkt och ologisk intrigdrivkraft) så är själva berättelsen fin. Jag gillar militärdomaren som med farbroderlig hand tar läsaren med genom snårskogen av stolta, istadiga och hopplöst självsvådliga människor i dramat. Klart är dock: filmen är bättre än boken. Framför allt tack vare att de har korrigerat briardmissen.
Kuriosa om författaren: Rufin är både en av grundarna till Läkare utan gränser (ge gärna en slant! De gör bra saker) och medlem av franska akademien.
Apropå akademier anser jag också att Horace borde avgå.
Litterärt ofog 