Skeptiska essäer

Nobelpristagaren och filosofen Bertrand Russell är en intressant bekantskap.

Jag sa någon gång tidigare att Vilhelm Moberg var sin tids Lena Andersson, och detsamma skulle man kanske kunna säga om Russell. Han vrider och vänder på det vi tar för givet, och han drar principer till sin spets för att testa om de verkligen är giltiga. Mycket intressant!

Skeptiska essäer handlar om vikten av ett skeptiskt och källkritiskt förhållningssätt. Vilka är det vi kallar \”goda människor\” och vilken skada orsakar dessa egentligen? Är det bättre för människor att leva i lycklig okunskap eller att få veta sanningen, till exempel om religion och kvacksalveri? Vad händer om vi låter förnuftet istället för tradition och känslor styra över synen på kärleksrelationer och äktenskap?

Jag håller med i mycket men inte allt som Russell skriver. Länge leve förnuftet, ner med trams, propaganda och esoteriska dumheter.

En bra start

Jag har precis hämtat ut Bertrand Russells Skeptiska essäer från stadsbibblan, och den börjar mycket bra:

\”Jag skulle till läsarens benägna övervägande vilja framställa en tes […]: att det är olämpligt att tro på ett påstående, när det inte finns något som helst skäl att förutsätta att det är sant.\”

Russell fortsätter med att säga att han förstår att den här inställningen \”skulle bidra till att minska inkomsterna för spåkäringar, professionella vadhållare, biskopar och andra som lever på de irrationella förhoppningarna hos folk\”. Hear, hear!

Det tycks bli mycket intressant och underhållande läsning, detta.