Det är mycket surr om noveller i bokbloggosfären just nu. Lyran föreslår att vi ger tre tips på läsvärda novellsamlingar.
Som av en händelse har jag läst en del noveller på sistone. Jag brukar alltid påstå att jag inte gillar noveller, men det är väl som med katter. Jag gillar inte katter men kan bli väldigt förtjust i katten. Just den katten alltså. Och den katten. Och den där. Och hela kattflocken hemma hos min vän M förstås.
Samma med noveller, jag har just kommit på att en novellsamling är alldeles utmärkt att ha liggande i väskan eller på jobbet. En novell kan vara precis vad man behöver för att läsa till sin matlåda om man bara har en kort lunch och kollegorna är på vift, eller vad man hinner på en bussresa eller i väntrummet till vad det nu kan vara. Som med katten – trevligt att träffa på då och då men kanske inte vad man vill ha hemma i sängen.
Nyligen har jag läst novellsamlingar av Haruki Murakami och Marcel Aymé och min ena bokklubb ska strax sätta tänderna i Jhumpa Lahiri. Jag gillade hennes Unaccustomed earth mycket.
Men om jag ska ge boktips då blir det ändå några riktiga gamla godingar:
- Edgar Allan Poe, mästarnas mästare. Korta skräckhistorier och kluriga små gåtor.
- Saki (pseudonym för H.H. Munro), små historier från innan förra sekelskiftet. Odygdiga och med glimten i ögat.
- Roald Dahl, inte bara en genial barnboksförfattare utan även en grandios berättare av hemska sagor för vuxna. Små otäcka skräckisar och berättelser med mycket knorr på slutet. En av de allra bästa är Lamb to the slaughter.