Av bara farten lyssnade jag också igenom Sarenbrants andra bok i polisdeckarserien om Emma Sköld: Andra andningen.
Den lite udda inramningen är Stockholms maraton: det första mordet begås vid start och mördaren fångas vid målgång fyra timmar senare. Alltså ett oerhört tidsbegränsat polisarbete. En maratonlöpare segnar ner redan efter de första hundra meterna. Det visar sig vara en man med en ouppklarad ”händelse” i det nära förflutna. Men vem som har motiv att ta livet av honom beror på vad som hände den där gången i dåtid! Mycket lurigt.
Precis som med första boken finns det en hel del frågetecken kring allt det praktiska. Detta är inte särskilt realistiska romaner. Det är också liiite väl långrandigt att hela boken handlar om hur löparna får allt mer ont. Efter sju timmars lyssning tror man sig ändå ha hört precis allting som en människa kan känna under fyra timmars maratonlöpning. Det kunde gärna få vara lite mer handling och lite mindre ”stackars Josefin, nu gör det verkligen ont i fötterna och hon behöver gå på toa nu igen”.
Slutet är oerhört frustrerande, poliserna är ju så otroligt dåliga, för att inte tala om Josefins man som inte direkt skyndar på att få in sin fru i sjukvårdstältet eller åtminstone i torra, varma kläder. Men precis som i första boken så är den allra sista lilla knorren svår att förutsäga och mycket kreativ/smart. Sarenbrant tar i alla fall inte de enkla och självklara spåren.
Och som sagt – huvudpersonen Emma är mycket, mycket, mycket dålig på att välja män.
Litterärt ofog 