Tematrio: Europa

Vad passar väl bättre än ett Europatema så här i presidentvalstider? Det franska valet handlar inte bara om öppenhet mot intolerans och faktabaserad ekonomisk strategi mot rent hittepå, det är också i allra högsta grad en fråga om huruvida fransmännen vill känna sig som del av Europa eller inte. Klart att jag är orolig – vi har ju sett hur folk har valt i andra omröstningar nyligen. Ofta i ren protest och ofta utan att först ha tagit reda på fakta, vad det verkar.

I litteraturen finns det däremot mycket europeiskt att glädjas åt, tack och lov.

Till exempel oförglömliga En plastig trea av tjeckiska Petra Hůlová. En fantastisk liten kortroman om en mycket sarkastisk prostituerad som kallt och utan omskrivningar beskriver sin misär till vardag. Med underbara egenpåhittade ord. Mataren blir hyvlad, det får ni själva gissa vad det betyder.

Därefter vill jag slå ett slag för tyska Judith Schalansky som bland annat har skrivit Der Hals der Giraffe. En svart komedi om en lärare som verkligen inte borde vara lärare… Liknar Hůlová en aning i det kalla berättarperspektivet, även om Schalansky skriver lite mer komplicerat och lurigt.

Magda Szabo är en ganska ny bekantskap, jag tipsar om Rådjuret som är en slags feministisk uppväxtskildring med mycket kritisk blick på det fattiga och ickefungerande samhället under socialistregimen. Alla detaljerna! Maten, husen, husdjuren. Hungern i de fattiga ungerska småstäderna på fyrtio- och femtiotalet blev plötsligt väldigt levande för mig.

Annons

Giraffens hals

Judith Schalansky är författaren till Der hals der Giraffe, \”Giraffens hals\”. En alldeles gräslig liten historia om biologiläraren Inge Lohmark som kämpar med sina oengagerade elever i en liten byhåla någonstans i forna Östtyskland.

Läraren har noll sinne för sociala relationer, har förmodligen någon variant av Asperger. Hon talar om sina elever som \”Disziplinloses Unkraut\” (odisciplinerat ogräs). Hon förklarar förhållandet mellan barn och föräldrar som en variant av Stockholmssyndromet. Hon ser på när elever mobbas och får stryk och ingriper inte, för så är det i naturen, de svagare går under. Hon ser allt som händer men håller sig neutral, ständigt en iakttagare, aldrig en deltagare.

Det är en rolig-sorglig bok med väldigt smarta formuleringar som får en att först skratta och sedan sätta skrattet i halsen eftersom det egentligen är hemska saker som sägs. Inge Lohmarks beskrivning av skolans förfall är klockren och knivskarp och även om hennes kritik är skruvad så känns det så bekant…

Svårläst men trots allt läsvärt.

***
Läs också Bokmosters välformulerade recension av samma bok!