Bernhard Schlink är författaren bakom Högläsaren som jag tyckte mycket om. Hade därför höga förväntningar på Die Frau auf der Treppe.
Det handlar om en ung, arrogant jurist som en dag får ett märkligt fall på halsen. Ett triangeldrama mellan en målare, tavlans ägare och tavlans motiv: tavelägarens före detta och målarens nya flickvän. Den unga juristen blir störtförälskad i kvinnan och lägger sig i den redan röriga soppan på ett sätt som gör att ägandeskapet över tavlan blir ännu lite mer komplicerat. Många, många år senare försöker juristen leta rätt på kvinnan igen, han vill få svar på sina frågor och han vill spela klart sin roll som räddande riddare… Schlink fick sin inspiration till boken från en verklig tavla av Gerhard Richter.
Det finns inga helt goda karaktärer i den här berättelsen, även om jag gillar huvudpersonen Irene skarpt. Hon gör det som behöver göras i en knepig situation och hon snäser av skitstövlarna till män omkring henne när de börjar med sina monologer och mansplainings. Berättarjaget är en fullblodsidiot och begriper det inte själv, men det serveras mellan raderna på ett snyggt sätt. Som han har behandlat människor i sin närhet! Aj, aj.
Det är lättläst och finstämt, även om det inte gör något särskilt bestående intryck på mig. Inte alls lika starkt och spännande som i Högläsaren.
Litterärt ofog 