David Sedaris är väldigt rolig

Jag läste Barrel fever av David Sedaris. En respektlös och mycket rolig essäsamling.

Blandade kåserier fulla av blåljug. Som den spektakulära inledningsskrönan om alla David Sedaris kända pojkvänner (rent hittepå – väldigt roligt). Eller de sorglig-roliga historierna som antyder att något förfärligt har hänt men på roligast möjliga sätt.

Han är inte klok, Sedaris. Jag gillar det.

Annons

Bedårande kåserier och en uppstoppad pygmé

Min jättestarka vän lånade ut ett knippe böcker igen, av henne får en alltid intressanta saker.

Som skojiga kåserisamlingen Let\’s explore diabetes with owls av David Sedaris. Här blandas högt och lågt! Med en härligt underfundig glimt i ögat. Dels en del dagboksliknande berättelser ur Davids eget liv, dels några fiktiva berättelser.

Till exempel den mycket ironiska skildringen av en man som tolkar legaliseringen av homoäktenskap som att hans eget heteroförhållande är värdelöst, varpå han alltså slår ihjäl sin fru och dotter. \”För nu vet vi ju inte vad som är lagligt längre, om två killar får gifta sig finns det ju inget som säger att jag inte får åka och spränga snabbköpet i luften\”, ungefär.

Eller barndomsminnena av simning i klorstinkande bassänger till doften av bränd barbecue och mammans gindrinkar. Så roligt, så sorgligt.

Eller berättelsen om hur han, i jakt på den perfekta allahjärtansdagpresenten till sin pojkvän, är snubblande nära att råka köpa en uppstoppad pygmé.