Tematrio: mat

Lyran verkar, liksom jag själv, ha råkat ut för övergödning under påskhelgen. Mat, mat, mat! Och en del choklad.

Och det är också temat för veckans trio. Smaklig boktid:

Laura Esquivel är en mexikansk författare som skriver romantiska familjeskrönor. I Like water for chocolate blandas matrecept med chicklitt. Huvudpersonen uttrycker sin olyckliga kärlek med hjälp av bönröror och tupptestikelsoppa. Alla som äter hennes mat påverkas av de känslor hon hade just när hon lagade maten. Den ena systern rider iväg naken med en stilig militär, så smaskig är chiligrytan…

Bienvenue en Norlande av Véronique Sels är något så ovanligt som en brylépuddingsdystopi. En ung man åker som utbytesstudent till det fiktiva landet Norlande (misstänkt likt en ondskefull variant av Luxemburg!). Där är alla väldigt snälla och artiga. VÄLDIGT snälla och artiga. Så snälla och artiga att vår hjälte knappt tror att det är sant. Och naturligtvis är det något väldigt fuffens på gång – de ständigt närvarande brylépuddingarna är inte så oskyldiga som de ser ut.

David Benioffs lilla roman Tjuvarnas stad handlar om Leningrad under belägringen 1942. Två unga pojkar hamnar i trubbel med en lokal storman och får välja: hitta ägg till maffiabossens dotters bröllopstårta eller bli skjutna. Att hitta ägg i det svältande Leningrad är naturligtvis inte enkelt och det hela utvecklar sig till ett kylslaget äventyr med hopvis av elände längs vägen.

Tematrio: reafynd

Lyran frågar om bokreafynd men eftersom mitt enda inköp på bokrean i år bestod av lakritsbaserat godis får jag väl berätta om andra särskilt intressanta fynd jag gjort det senaste året.

1. För ynka 4 euro köpte jag tre gamla Agatha Christie-titlar på loppmarknaden i Amsterdam i våras. Den mest udda av dem var Passenger to Frankfurt. Mystiska spioner, slott med hemliga gångar, Hitlers okände son och en mycket klurig härva med ledtrådar. Strålande underhållning!

2. På roliga second-hand-butiken i kvarteret plockade jag i höstas på måfå en hög romaner från hyllan märkt \”belgiska författare\”. Som vanligt när jag försöker köpa böcker skrivna av belgare var förstås flera av dem inte alls skrivna av belgare (se även t.ex. här, här och här); så även fallet med Veronique Sels och den mycket märkliga brylépuddingsdystopin Bienvenue en Norlande. En skruvad historia om en stat som lyckats dra etikutbildningen av befolkningen ett snäpp längre. Eller kortare.

3. I somras när jag var på jakt efter Den blå rullgardinen hamnade jag på väldigt fina Ryös Antikvariat, Hantverkargatan, Stockholm. Inte kom jag hem med Von Krusenstjerna (men det är en annan historia), däremot med Knut Hamsuns Svält. Om någon skulle ha behövt lite mer brylépudding är det Hamsuns nedgångne slarvpelle till misslyckad journalist.

Norlande: brylépuddingsdystopi

Jag läste Véronique Sels: Bienvenue en Norlande, \”Välkommen till Norlande\”. Det är en halsbrytande och humoristisk dystopi. Rolig, helknäpp och lite tänkvärd.
Norlande är ett påhittat litet land mellan Belgien, Tyskland och Frankrike. Med tvåhundratusen invånare, inga ekonomiska framtidsutsikter och en oätlig brylépudding är det en plats få bryr sig om att besöka. Men Paul blir nyfiken och åker dit som utbytesstudent.

Hemma i Paris är en Paul en snäll och artig typ, men det är inget mot vad de brylépuddingsfanatiska norlandierna är. De är så fruktansvärt hjälpsamma att Paul snart anar ugglor i mossen…

Det visar sig att Norlande har tagit ett stort steg framåt för ett effektivare rättsväsen och helt enkelt planterat in ett microchip i samtliga medborgare. Chippet registrerar alla onda och goda gärningar man gör. Allt oartigt/dumt/kriminellt måste vägas upp med motsvarande mängd pluspoäng i goda handlingar. Till exempel kan man få ett par hundra pluspoäng för att \”följa en utlänning till vårdcentralen\”, så Paul blir ideligen släpad till sjukan av studenter med låga moralpoängsaldon.

Naturligtvis går det hela över styr och med ännu mer brylépudding, en överentusiastisk flickvän och en fryst mus börjar Paul en ny bana som seriemördare och/eller serieräddare.